Recension

: M/T och berättelsen om skogens under
M/T och berättelsen om skogens under Kenzaburo Oe
1995
Bonniers
6/10

Bland tricksters och trädandar

Utgiven 1995
ISBN 9100560375
Sidor 304
Orginaltitel M/T to mori no fushigi no monogatari
Översättare Eiko och Yukiko Duke
Först utgiven 1986

Om författaren

Kenzaburo Oe föddes 1935 på ön Shikoku i sydvästra Japan och studerade litteratur i Tokyo. Han debuterade 1958 med romanen Memushiri kouchi (på engelska Nip the buds, shoot the kids) som belönades med Akutagawapriset. 1994 tilldelades han Nobelpriset. Själv kallar han sin litterära stil för ”grotesk realism” och på svenska finns bland annat Mardrömmen, Tid för fotboll och M/T och berättelsen om skogens under.

Svenska akademien – Mer om Nobelpristagaren Oe.

Sök efter boken

Redan som liten inser K. att han valts ut för att föra byns sägner vidare. Fast han försöker smita undan den så småningom sängbundna mormodern, fastän han till och med försöker ta sitt liv genom att fastna med huvudet i en undervattenshåla, berättar hon på ett särskilt sätt för just honom.

Det börjar alltid likadant. Mormor mässar: ”Här är historien. Sann eller påhittad, vem vet? Men eftersom det är en mycket gammal historia, måste du lyssna till den som om den vore sann. Förstått?!” K. måste läsa med och svara bestämt på slutet: ”Ja!”

”Oe måste läsa med”, håller jag på att skriva, för det här är en roman där gränsen mellan romanjag, berättare och författare tycks försvinnande tunn. Här framstår också författandet mer som ett kall än ett vanligt yrkesval. K. är utsedd, värjer sig, men kommer till slut till ro med sin plats i historien. I romanens sista avsnitt kan han se, eller kanske rättare sagt höra, sin hembys berättelser leva vidare i sonen Hikaris musik.

Fast på sätt och vis är det ju inte K. som är huvudpersonen i M/T och berättelsen om skogens under, utan hans barndomsby i kitteldalen i skogen på den japanska ön Shikoku. Kring denna by, som enligt romanens myter ska ha grundats i hemlighet av en grupp förvisade unga män och unga kvinnor från ”Piraternas ö”, kretsar den vindlande färgstarka, skruvade och inte alltid helt lättbegripliga handlingen. Eller, det är inte så mycket en handling som just en samling myter, inte sällan motsägelsefulla, som sträcker sig över flera hundra år.

Kanske finns det något musikaliskt över alltsammans. De korta avsnitten är fulla av upprepningar och variationer. Om romanen rör sig framåt så gör den det liksom närmast i cirklar. ”M/T”, de båda tecken som K. vill framhålla för berättelsernas återkommande figurer eller roller, Matriarken och Trickstern, är en sådan variation. Det ärr på bakhuvudet som K. fått efter sitt självmordsförsök, som sonen Hikari har efter den missbildning och hjärnskada han föddes med och som går igen även hos de mytologiska trickstergestalterna är en annan.

Jag har läst M/T och berättelsen om skogens under tidigare, och långt fram i denna omläsning kan jag inte minnas vad det var jag gillade med den. Det är förstås fascinerande, inte bara de märkliga mytologiska karaktärerna och deras agerande, utan också hela sättet att tänka, att konstruera historia full av övernaturliga inslag som ”jättefierande” hundraåringar, trädandar och mänskliga flygturer. Att inte riktigt fatta poängen med historierna kan ju ändå bli ganska tröttsamt. Fast kanske är det just det cirkulära som är poängen, att acceptera sin roll i berättandet och sedan i sin tur föra det vidare? Att vara en del av det, en länk i kedjan?

Ella Andrén

Publicerad: 2015-01-31 00:00 / Uppdaterad: 2015-02-12 12:48

Kategori: Recension | Recension: #6013

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?