Av några före detta kollegor fick jag ett grattis-kort föreställande en tecknad skejtarkille med kepsen vänd bak och fram. Ojojoj… De visste verkligen inte vem jag är! Jack Hildéns debutroman ger mig den känslan. Att de människor du spenderar den mesta tiden av din vardag med är de som känner dig minst. Är de du inte […][...]

Efter att ha avhandlat fem årstidsbundna spänningsromaner gav sig Mons Kallentoft in på de fyra elementen. Nu är det dags för det tredje elementet och boken heter Jordstorm. I tyfonens öga befinner sig såsom alltid kriminalinspektör Malin Fors. Hon vars känslor sparkar inåt, klöser sönder inuti men stannar där. För att överleva har hon i […][...]

Betalar man 19 kronor i månaden till Aftonbladets plustjänst, garanterar det en aldrig sinande tillgång till ”Vad hände sen?”-artiklar. Artiklar som alltid består av den obligatoriska nu- och då-bilden, en kortfattad text om hur någon som var i ropet under en kortare period numera lever ett ordinärt Svenssonliv och vars syfte verkar vara att via […][...]

Så lite tid, så mycket brunbränd hy, smala, långa ben, kastande hår. Han är besatt, fascinerad, och totalt fixerad av skönhet. Han jagar den, åtrår den. Filosoferar kring den. Varför har jag så ofta varit besatt av flickor som endast får mig att må dåligt? Varför är jag så fixerad av Hanna? Svaret är enkelt. […][...]

Sex år sedan Bruno K. Öijers senaste diktsamling. Hans samlade dikter gavs ut för några år sedan. Och natten viskade Annabel Lee kan föras in i hans samlade dikter och kallas för vad? Visst, bra dikter och med viss form av relevans, men knappast övertänkt i disposition. Öijer har skrivit en slarvig diktsamling som bärs […][...]

Vid den här tiden för ungefär 30 år sedan satt jag troligtvis i mitt pojkrum och spelade motorcykelspel på min  Julklappsdator, en Commodore 64. Det hade tagit mycket tjat för att min mamma skulle ge med sig och faktiskt köpa mig denna oerhört dyra (och ganska onödiga) manick, men jag tror inte att jag någonsin […][...]

”Endast som vittne är människan till: Tag och skriv!” Så diktade en gång Gunnar Ekelöf, och sällan är det så påtagligt sant som då man läser om Förintelsen. Vi från Jedwabne är en fruktansvärt väl genomförd reportagebok. Den är också fruktansvärd, punkt. Den 10 juli 1941 sker en massaker på judar i den polska staden […][...]

-Nå, låt mig vara i fred då! sade Scrooge. Som om du hade någon glädje av julen! Som om den någonsin hade gjort dig något gott! -Det finns mycket som jag hade kunnat få gott av om jag hade varit påpasslig, svarade systersonen, och dit hör julen. Men även frånsett den vördnad som tillkommer julen […][...]

Det hålls hårt i traditionerna i min familj. Granen ska minsann vara grön och grann i stugan. Den ska stå i julgransfoten som väl har en sisådär tjugo år på nacken, och granen ska kläs, helst av alla barnen, som inte är barn längre, någon dag innan julafton. På det lilla bordet mittemot ska det […][...]

Så författaren Peo Bengtsson skulle vara en kvinnligare version av Lena Andersson. Vad pratar jag om? Låt mig förklara: Det är så jag känner efter att ha läst just dessa två författare efter varandra. Hans språkliga formuleringar är precis lika exakta som hennes, får mig att vika hundöron och att skriva ner meningar och uttryck […][...]