Det började knarra i den äktenskapliga sängen ovanför mej. Min ingifte morbror var efter pappas död också min gode man. Nu låg han däruppe och töjde energiskt fjädrarna under sin magra hustru. Jag slöt ögonen. Strax skulle ett regn av boss komma strilande ner mellan trossbottens bräder där målarfärgen hade spruckit. Nu började det, jag […][...]

Uttrycket mellanförskap hörde till Språkrådets lista över nya ord 2014. Det är ett begrepp som beskriver erfarenheter av att känna sig utanför ett samhälles gemenskap. ”Mellanförskap är ett ord för en känsla av att höra till – men bara nästan. Den som lever i mellanförskap kanske känner sig som chilenare i Sverige men som svensk […][...]

När jag recenserade Nawal El Saadawis förra bok på svenska, Den stulna romanen, skrev jag om de då nya begrepp som blivit en del av vår förståelse av omvärlden: Befrielsetorget. Den arabiska våren. Jag skrev även om att skönlitteraturen erbjuder ett sätt att ta sig in i ett samhälle, ett sätt att komma människorna som […][...]

Kommersiellt spektakel eller möjlighet att lägga under sig nya, spännande bokvärldar? Åsikterna går isär, men nog tycker vi att man kan hitta åtminstone ett och annat guldkorn bland reastaplarna. Här nedan hittar du i alla fall både Ellas och Karis tips för tillfället och en hel hög reaboksrecensioner ur arkivet. Mycket nöje! * * * […][...]

Efter att ha läst samma bok om och om och om och om (detta kan pågå i en längre evighet) igen, ända tills man kan böckerna utantill, framlänges och baklänges, börjar man ibland lite försiktigt att ändra berättelsens innehåll. Man försöker göra det lite roligare, lite mer spännande. Det har hänt att man legat där, […][...]

Oliver Sacks verkar vara en go gubbe. Han har skrivit flera populärvetenskapliga böcker om hjärnans mysterier. I den här boken går han all in på just hallucinationer. Och eftersom han är en go gubbe så blir det småtrevligt och småfascinerande. Bara lite skrämmande, men inte alls mycket. Här är fokus på hallucinationer som uppstår som […][...]

Jag vill bara att den där hemska dödstysta förlamningen i rummet ska släppa och att allt ska bli som vanligt igen. Framför allt vill jag att Martin ska slippa ha gjort det där som jag redan vet att vi kommer att reta honom för i evigheter. Reta och reta och reta och reta. Jag vill […][...]

Colin Singleton har ungefär två saker som gör honom speciell, tänker han sig. Den ena är att han är ett underbarn, som vid sjutton års ålder talar elva språk och har haft ett läsbeting på minst 400 sidor om dagen sedan han var sju. Den andra är att han har blivit dumpad av tjejer som […][...]

Jag försökte recensera den här boken på alla hjärtans dag men drabbades av censuren. Det är ok, jag är ju för viss censur. Glädjen med att läsa Martin Tistedts debutroman består dock till stor del i avsaknaden av censur mellan det undermedvetna och det som kräks, skits, sprutas, spottas, blöds ut på sidorna. Inte mellan […][...]

Huvudpersonen i den här boken har en alldeles egen moster: Sussirull. Varje lördag träffas de och leker, busar och äter geleråttor, och huvudpersonen, tillika jagberättare, vill aldrig att Sussirull ska åka hem. Men en lördag kommer hon inte överhuvudtaget. Hon ska träffa någon som heter Tomas istället. Och känslorna då går att sammanfatta i ett […][...]