Att vara med någon som skrämmer, som slår, som förnedrar och manipulerar. Att kanske någonstans ha insett att här finns något oroväckande, har skett något orättvist, felaktigt, men ändå välja att bortse ifrån det, att stanna. Och så få ångra det. Skylla sig själv. Det är så oerhört svårt att förstå om man inte varit […][...]

Det är rätt måttligt med akademiska avhandlingar som kan beskrivas som hypade, både inom och utanför den akademiska världen. Mitt exemplar av Carin Holmbergs Det kallas kärlek hör till den sjunde pocketupplagan och jag kan inte på rak arm komma på någon som kan slå det. Det kallas kärlek kom ut första gången 1993, så […][...]

Jag har svårt att bestämma mig för om det känns ironiskt eller fullständigt naturligt att jag läser och skriver så mycket om kärlek. Inte så sällan tänker jag ju att få personer nog begriper sig mindre på det. Ändå upphör det inte att fascinera. Vad ÄR det, liksom? Svaren på det har förstås varierat i […][...]