Recension

: Segerhuva
Segerhuva Martin Tistedt
2004
Vertigo
7/10

Kärleken där man inte kan andas eller se längre

Utgiven 2004
ISBN 9789185000203
Sidor 65

Om författaren

martin_tistedt_2014_

Foto: C-M Edenborg

Martin Tistedt, född 18 juni 1979, är en svensk författare. Han debuterade 2004 med romanen Segerhuva. Han har gett ut fyra romaner där Vår är den senaste. 2014 belönades han med Mare Kandre-priset.

Gästinformation

Pelle Lindhe är 45, saknar relevant utbildning men är överintelligent och polyglott. Framförallt illuminerad. Anser Äldreomsorgen i Övre Kågedalen vara det bästa som skrivits på svenska, yttermera att Knausgårds Min kamp i sin introspektiva onani med nöd överstiger originalet i läsvärdhet och tycker att den svenska förlagsvärldens anus är lite för trångt. Mer avsky och politiskt inkorrekt avföring tack. Dricker urin. Smiskar småflickor. Läser oavbrutet. Antastade nyligen akademiledamoten Östergren på allmän plats i vittnes närvaro.

Sök efter boken

Jag försökte recensera den här boken på alla hjärtans dag men drabbades av censuren. Det är ok, jag är ju för viss censur. Glädjen med att läsa Martin Tistedts debutroman består dock till stor del i avsaknaden av censur mellan det undermedvetna och det som kräks, skits, sprutas, spottas, blöds ut på sidorna. Inte mellan raderna. Inte i någon subtext. Utan rakt, oförfalskat, nära, ursinnigt och med total ignorans för mottagarens reaktioner.

Jag har arbetat med schizofrena patienter som lika ofiltrerat delger sina levande, vakna mardrömmar och finner en njutning, en poesi i dessa hårt stötande, rytmiskt pumpande kukar som fyller rad efter rad. Anus efter anus. Fitta efter fitta.

Jag ser kärleken i texten, den man flytt in i och sen desperat försöker fly ifrån. Kärleken där man inte kan andas eller se längre. Så äntligen lyckas man fly och blir fri. Men förvandlas till den jagade, och jägaren, och den som söker sitt jag på nytt och förgriper sig på vägen och blir utsatt för nya övergrepp. Av andra. Av sig själv.

Kroppen och psyket omvandlas och förvandlas hela tiden. En människas kroppshallucinationer och vanföreställningar är en annans verklighet. Och ur detta stiger till slut den med segerhuva födde. Den ständigt vaksamme. När jag en gång läste och nu läser om denna korta roman ser jag samma saker och nya saker. Då väckte den min litterära lust och äckel. Nu känns den som en Bad Trip Bhagavad Gita. Men vem kör vagnen?

Pelle Lindhe

Publicerad: 2015-02-21 00:00 / Uppdaterad: 2015-02-20 18:54

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6034

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?