100 meter lycka: kicken i den fysiska prestationen, att ha pressat kroppen, i total kontroll över muskler och reaktionsförmåga. 100 meter löparbana, en perfekt start och så publikens vrål. Nytt svenskt rekord. Hyllningar. Familjens stolthet och lillasyster Sussi lite avsides, lite avundsjuk kanske.

17-åriga Ninna springer, löper med perfekt precision – men bara i fantasin. I verkligheten är hon sängliggande, förpassad till ett mörklagt rum. Hon har en mystisk reumatisk sjukdom, SLE, som gör att hennes immunförsvar liksom kortsluter, angriper den egna kroppen. Hon har svårt att röra sig, får utslag och tål inte solljus. Ninna vårdas i hemmet av sina föräldrar och av hemtjänsten, går inte i skolan och verkar inte heller ha några kompisar. Alla bilder och saker som påminner om livet innan sjukdomen har hon plockat undan. Allt sådant bara understryker att livet pågår någon annanstans.

Så börjar en ny person i hemtjänsten, en ung kille, Munir, som pluggar till läkare och som sakta lyckas bryta Ninnas isolering. Han drar i gång sjukgymnastik och får henne att börja drömma om att ta sig utomhus igen, till parken tills när körsbärsträden blommar. Det är ju bara 100 meter dit. Men 100 meter kan vara ohyggligt långt.

Det är en väldigt egen och påträngande situation Maria Nygren skildrar i debutromanen 100 meter lycka. Isoleringen, hjälplösheten och rädslan för att hoppas för mycket. Alla motstridiga känslor som uppstår i en familj när någon blir allvarligt sjuk, på en gång tar väldigt mycket plats och håller på att förtvina. Kärleken, avundsjukan och svårigheten att kommunicera de båda systrarna emellan hör till romanens verkliga styrkor.

Kontrasten mellan fantasivärldens löpning och verklighetens sängliggande är också påtaglig. Ninnas familj värjer sig mot fantasivärlden, som om den vore ett hot, något direkt farligt, och inte bara välbehövlig verklighetsflykt. Munir uppmuntrar istället, men till slut blir frågan om inte familjen ändå hade rätt, och vad det i så fall ska betyda. Om löpningen är Ninnas Nangijala, en lockande värld bortom vår egen. Ett steg vidare.

Det finns mycket starkt och lovande i 100 meter lycka, och samtidigt blir det lite mycket. På ett sätt känns det stört att skriva så; den här förfärliga sjukdomen finns ju tydligen på riktigt, även om Ninnas variant verkar ovanligt allvarlig och dramatisk. Nygren har också velat berätta så många historier, mest om Ninna men samtidigt ur nästan alla inblandades perspektiv, och den bredden går ibland ut över berättelsen djup. Hon hade kunnat tona ner den några steg och ändå kunnat lita på att Ninnas historia är en historia som berör.