Tretton, snart fjorton. Vad är det för en ålder, egentligen? Eller snarare – vore den något annat om det knappt fanns någon som var äldre? Inga föräldrar, inga vuxna alls? Så är det i Sofia Nordins postapokalyptiska värld, en värld som alldeles nyss var vår, men där en plötslig febersjukdom dödat nästan alla. Bara en […][...]

Bibliograv handlar om det titeln antyder – den tryckta bokens förmenta död i digitaliseringens tidsålder. När man pratar om böcker och digitalisering tror många att det bara är e-böcker som avses, som om brottytan mellan Då och Sen utgörs av en Amazon Kindle. Svaret blir ofta ”Ja, själv läser jag1 ju bara riktiga böcker, jag […][...]

Gibson, Stephenson och Jobs kan slänga sig i väggen. Hela vårt moderna mediesamhälle och dess prylar uppfanns 1980 av en psykiatriker från Katrineholm. Ni tror mig inte? OK. Här hittar P C Jersild på, i tur och ordning, iPaden… Nästa steg kallar vi lästavlan (…) en flat bildskärm med ett system av tryckta kretsar på […][...]

Agatha Christie planerade och skrev decennier i förväg sina deckarhjältar Hercule Poirots och Miss Marples sista fall. Nästan 40 år senare har emellertid upphovsrättsinnehavarna bestämt sig för att låta Poirot återuppstå och auktoriserat Sophie Hannahs Monogrammorden – ett nytt fall för Hercule Poirot. På omslaget är Christies namn betydligt större än Hannahs, som visserligen är […][...]

Please allow me to introduce myself I’m a man of wealth and taste Liksom den potentat som Mick Jagger sjöng om i ”Sympathy for the devil” är CeO Molin också en man av stil och smak. Det hindrar honom inte från att som bibliotekarie på Kungliga Biblioteket undansnilla och vissa fall sälja värdefulla böcker. Tyvärr […][...]

Någon gång ska jag göra slag i saken och skriva en egen version av Tjechovs Måsen, som ett svar på de otaliga varianter av mitt efternamn jag fått höra genom åren. Undrar hur många gånger Linda Spåman fått kommentarer om sitt efternamn? Folk har ju en tendens att göra sig lustiga, speciellt när ett så […][...]

Att vara med någon som skrämmer, som slår, som förnedrar och manipulerar. Att kanske någonstans ha insett att här finns något oroväckande, har skett något orättvist, felaktigt, men ändå välja att bortse ifrån det, att stanna. Och så få ångra det. Skylla sig själv. Det är så oerhört svårt att förstå om man inte varit […][...]

Det är rätt måttligt med akademiska avhandlingar som kan beskrivas som hypade, både inom och utanför den akademiska världen. Mitt exemplar av Carin Holmbergs Det kallas kärlek hör till den sjunde pocketupplagan och jag kan inte på rak arm komma på någon som kan slå det. Det kallas kärlek kom ut första gången 1993, så […][...]

Jag har svårt att bestämma mig för om det känns ironiskt eller fullständigt naturligt att jag läser och skriver så mycket om kärlek. Inte så sällan tänker jag ju att få personer nog begriper sig mindre på det. Ändå upphör det inte att fascinera. Vad ÄR det, liksom? Svaren på det har förstås varierat i […][...]

Då var det det alltså dags att knyta ihop de första tio åren av tvåtusentalet. Den avslutande boken i Louise Boije af Gennäs triologi kom i höstas, och nu har jag äntligen läst den. Den är liksom de bägge andra en rejäl tegelsten på närmare femhundra sidor. Och visst är det så att mycket ska […][...]