Recension

: Äkta Spåman
Äkta Spåman Linda Spåman
2014
Kolik förlag
8/10

Med ett tredje öga

Utgiven 2014
ISBN 9789186509491
Sidor 304

Om författaren

linda-spaman
Foto: Ylva Smedberg

Linda Spåman är konstnär och serietecknare född och verksam i Göteborg. Hon är utbildad vid Högskolan för design och konsthantverk. Hon har gett ut Kötthuvudet (2005), Misslyckat självmord i Mölndals bro (2011), Brf: Ensamheten (2013) och Äkta Spåman (2014).

Sök efter boken

Någon gång ska jag göra slag i saken och skriva en egen version av Tjechovs Måsen, som ett svar på de otaliga varianter av mitt efternamn jag fått höra genom åren. Undrar hur många gånger Linda Spåman fått kommentarer om sitt efternamn? Folk har ju en tendens att göra sig lustiga, speciellt när ett så uppenbart tillfälle ges. I sin serieroman Äkta Spåman tar hon själv tillfället i akt och berättar en ”nästan helt sann historia” om hur Linda Spåman påbörjar en karriär som, just det, spåman. Resultatet är en lekfull uppgörelse med namnet, med en allvarlig klangbotten.

Tidigare har karaktären Linda Spåman gett ut en bok, men nu jobbar hon som frukostvärdinna på Äpplet, ett litet sunkigt hotell utanför Göteborg. Hon har yrket både personalen och gästerna föraktar. Att den laktosfria mjölken saknas på frukostbuffén är en fullt rimlig anledning för någon att kalla henne efterbliven. ”Du har ju ett val” säger en av kollegorna, men har hon verkligen det? Livet verkar stå på stand-by, ingenting är särskilt spännande, dagarna går, det kallskurna måste läggas upp. ”Kallskuret will tear your soul apart”.

Så en dag ringer telefonen och någon söker återigen en spåman. Linda börjar som vanligt förklara att det är ett missförstånd, tills tanken slår henne… Varför måste hon svara nej varje gång? Nu svarar hon ja. Hon är en Äkta Spåman, köper en tarotkortlek och kör!

Jag gillar Spåmans estetik. Bilderna är fulla av symboler som leder tankarna till mysticism. Trianglar. Skelett. Treuddar. Svanar. Händer och månskärvor som blöder eller fäller tårar. Till en början kan det nästan tyckas vara slarvigt ritat. Streck utanför linjerna, bokstäver som är ifyllda eller överkluddade. En del personer har fått ett extra öga någonstans i ansiktet, som om Spåman gjort fel eller ändrat sig. Men så inser jag briljansen i det hela. De något förskjutna bilderna illustrerar perfekt gränsen mellan den materiella världen och den spirituella. Det tredje ögat, det som kallas ”ajna chakra” och sägs vara en ingång till inre världar och ett högre medvetande. Den som har förmågan att använda sitt tredje öga kallas ofta synsk, någon som får uppenbarelser och kan ställa spådomar. Spåmans stil känns på så sätt avslappnad och spontan, men samtidigt väl genomtänkt och utförd.

Karaktären Linda påminner mig om Eskil i Jack Hildéns debutroman Vi, vi vaktmästare. Båda har de yrken som utförs i väntan på att något annat, det ”riktiga” livet, ska ta vid. Båda verkar de ha fastnat på sin respektive arbetsplats utan att komma vidare. För Linda känns uppgivenheten allra störst. Rollen som spåman blir en chans att komma iväg. Även om hon aldrig riktigt blir en Äkta Spåman ser Linda nu glimten av något nytt. Hon vågar ta steget bort när tillfället bjuds, hur galet det än verkar vara. Fake it ’til you make it. Det där steget kan finnas närmare än du tror.

Daniel Mårs

Publicerad: 2015-02-15 00:00 / Uppdaterad: 2015-02-14 20:11

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6027

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?