Linda Spåman har sitt alldeles eget bildspråk. Så pass att man efter bara ett par sidor inte kan ta fel på vem upphovskvinnan till verket är. Så har det varit i de här på dagensbok.com recenserade serieromanerna Brf Ensamheten och Äkta Spåman, och så är det i denna fantastiska ABC-bok för vuxna: Från barn till död.

Och ändå är det en helt annan känsla hon förmedlar, i alla fall jämfört med den av ångest drypande Brf Ensamheten. Istället för det molande obehag som den romanen lämnade mig med (vilket absolut inte ska förstås som något negativt) så blir jag av Från barn till död rent av fnissig. Det är så fullständigt bedårande och gulligt.

Spåman blandar här sina återkommande favoritsymboler – sågtandade knivar, tårar, korpar och svarta ögon som hotfullt svävar över världen och dess identiska höghus – med pastelliga färger och väldigt mycket humor. Kontrasterna fungerar utmärkt! Likaså då hon låter sina skelett formas till bokstäver i livsvisdomar som ”Tänk på döden (ibland)” och ”En del säger att det finns en Gud. Andra håller inte med.” För att sedan på nästa uppslag slå hål på dessa ”visdomar” med en cynisk illustration som i själva verket visar motsatsen. Att Hoppet är det sista som lämnar människan illustreras med ett hopp från taket på ett höghus. Ja, ni fattar. Eller som illustrationerna nedan: ”Gå inte över Ån efter vatten.” ”Varför?” ”Därför!”

Jag blir glad av Spåmans nya gulligare värld. Ångesten finns kvar och hon låter den bubbla fram bakom livscoachkäcka fraser, men skrattet är mer närvarande än i tidigare verk. Och kombinationen benrangel, knivar, pastellrosa och glitter (jo, bokryggen är glittrig!) får i alla fall mig att falla pladask.