Recension

: Örat mot väggen
Örat mot väggen Jan Stenmark
2004
Galago
6/10

Med ett mer ansträngt leende

Utgiven 2004
ISBN 9189248635
Sidor 133

Om författaren

Jan Stenmark föddes 1949 I Norrköping. Mellan 1975 och 1979 studerade han på konstfack. Han klev ut på arenan på allvar 1988, och har genom sina mycket personliga och collageartade bilder bekantat sig med svenska folket genom Aftonbladets kultursidor och i helgtidningen Avisen.

Sök efter boken

Jag har läst flera av Jan Stenmarks tidigare böcker och jag läser de små rutor som publiceras i Aftonbladet så ofta jag kommer åt. Jag gillar hans sätt att ge en ny mening åt de mest triviala bilder. Det finns en burlesk ton och en förkärlek för det absurda i bilderna och det känns så befriande.

I Örat mot väggen hittar jag dock nya stråk. Det är inte roligt på samma sätt längre utan det finns ett mörker överallt. Bilderna är uteslutande svartvita, tuschdragen grövre och kontrasten överexponerad.

Här kan man också ana en historia. Den går från barndom via ungdom för att landa i vuxenvärlden men den är långt ifrån idylliskt. Överallt bland bilderna lurar de rimmade textraderna med sina undertoner. I barndomen finns både övergrepp och utanförskap men också den arbetsamma erövringen av vuxenvärlden.

Att prata om barns dödslängtan, skräck och utsatthet är svårt i sig och i det närmaste tabu. Här görs det till bilder som varit glättiga men som förlorat glansen i kopieringen. Intill varje bild finns fyra rader text på rim. Varken mer eller mindre och det är här svärtan blir tydlig.

Rättframheten gör intryck på mig. Bilderna och texten tillsammans gör mig så förvånad att beskheten i tonen går rakt in i magen. Det är sextio- och sjuttiotal i dessa bilder. Vuxna människor är lika olyckliga som barn. Livet är meningslöst och människorna har det svårt med hoppet.

Alla personer är fast i sina roller. Kvinnorna är hysteriska bystdrottningar och småpojkarna är bara intresserade av flickor för att de är just flickor. Männen är ensamma i sina överrockar.

Det är en värld utan tillförsikt som hörs om man lägger örat mot denna bok. Jan Stenmark är fortfarande genial i sin bildbehandling och får mig att tänka till även om jag har skrattet på tvären i halsen.

Textutdrag (Visa/göm)

Åsa Pettersson

Publicerad: 2004-10-01 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-23 14:11

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1356

5 kommentarer

jag har tyckt att hans grejer har blivit mer sökta (det lilla jag har läst), men detta verkar lovande; lite substans

gustav Oregistrerad 2004-10-01 10:38
 

"Jag har läst flera av Jans Stenmarks.." Det skall väll vara Jan och inte "Jans".

Magnus Oregistrerad 2004-10-01 11:46
 

Väldigt fin recension, tycker jag. Undrar bara varför inte betyget blev högre, den låter ju så bra?

momo Oregistrerad 2004-10-01 12:25
 

Det är bra men inte lika många enskilda bilder med briljans som tidigare. Det är mer en bok än en samling denna gång och jag gillar inte riktigt att sträckläsa Jan Stenmark men det behövs här. Det är därför jag givit den betyget 6. Men den är absolut lovande!

Åsa Pettersson Redaktionen 2004-10-01 15:42
 

"Lovande" är väl ett uttryck man använder om tjugoåriga debutanter…?

P Oregistrerad 2004-10-01 19:26
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?