Carina Kågström tog det djärva beslutet att flytta från Göteborg till Härnösand. Från en storstad i Västergötland till en småstad i Norrland. Kontrasterna mellan dessa två platser är stora, och sina betraktelser och funderingar uttryckte Kågström i en mängd teckningar som ligger till grund för boken Nu vänder det.

Det handlar, som så ofta, om en skildring av vardagen. Kågström tar vara på det speciella med att bo i en småstad i Norrland, samtidigt som hon med hjälp av både ett skarpt öga och en snabb penna lyckas fånga det allmängiltigt vardagliga. Formatet är helsidesteckningar, tecknade i blyerts, med ytterst sparsamma inslag av färg i form av pastell, och under teckningarna har Kågström skrivit en träffsäker och humoristisk kommentar.

Det är inte direkt något innovativt format som presenteras, och det är därför inte konstigt att Kågström har jämförts med tecknare som Jan Stenmark och Jan Berglin. I viss mån är dessa jämförelser befogade – alla tre har formatet och vardagssituationerna som gemensam faktor. Men alla tre författare skiljer sig också markant från varandra. Där Jan Stenmarks humor är skruvad och innehåller absurda inslag som i många fall kan locka till gapskratt, arbetar Kågström mycket mer med en subtil igenkänningsfaktor. Och där Berglin har en forcerat intellektuell ton, och snarare verkar betrakta ett fenomen utifrån för att sedan mer eller mindre göra narr av det, har Kågström en mycket mer realistisk och mogen prägel på både sitt iakttagande och sin humor. Vissa av hennes teckningar skulle lika gärna ha kunnat vara foton som hon skrivit en underhållande text under. Hon gör sig inte heller rolig över människorna hon beskriver i boken, utan snarare situationerna som de (läs: vi) försätter sig i.

En av de bästa teckningarna i boken föreställer några personer med plågsamt nedslagna miner, med ett berg och några granar i bakgrunden. Texten under lyder "www.visomborkvar.nu". Ta bort granarna och berget, sätt dit Kärnan och en utsikt över Helsingör och du prickar rätt in i hjärtat på en hel del personer i min hemstad Helsingborg.

Det är häri som man finner en av Kågströms bästa sidor som tecknare – hennes förmåga att se människorna bakom den roliga ögonblicksbilden. Måhända att hon aldrig blir lika populär som den überkommersielle Berglin, eller tokrolig som Stenmark, men Kågström har någonting alldeles eget och väldigt jordnära i sin tecknarstil som gör att även hon kommer att hitta en trogen publik.