Utgiven | 2001 |
---|---|
ISBN | 9189248376 |
En man står utanför ett rött radhus med små planteringar. Året är kanske 1960. Mannen pekar med hela armen mot huset. Det skulle kunna vara en reklambild för den perfekta villan för den lilla familjen. Och så kommer pratbubblan. "Bakom den där dörren hade jag det en gång så skönt, att jag var rädd att det skulle höras hit ut."
Jan Stenmarks collageartade bilder härstammar ur tidningar och tidskrifter från femtiotalet, där Stenmark förvandlat alla konturer till tjocka tuschstreck. De kolorerade bilderna har genom tuschstrecken förvandlats och förvridits till något absurt som får sin fulländning genom den korta texten till bilden. Stenmark väljer aldrig den kortaste vägen till tolkning, men kanske den fyndigaste.
Ett exempel är bilden som föreställer en man som tecknar av en naken kvinna – på ett minst sagt naivt sätt. Och under bilden kommer texten, som gör framställningen komplett: "Det var först på en kvällskurs i kroki jag till fullo förstod hur komplicerade kvinnor är." Fantastiskt roligt, eftersom Stenmark kombinerar bilder och textrader som man inte väntat sig. Ett ämne som gått varv efter varv i den jävla centrifugen, men som Stenmark vänder till något roligt.
Han har en humor som ibland förefaller en aning komplicerad, elitistisk och svart. Samtidigt som den är underfundig och oväntad. Men ibland träffar han också mitt i prick med sina allvarligare bilder och texter. Mitt i skrattet, när man lagt ner sin garde, träffar det mitt i … ja, hjärtat kanske. Som bilden där en vuxen man med en flaska och en cigg i handen halvligger över köksbordet, uppenbart berusad. I bakgrunden står en pojke, hans son, och tittar på honom genom dörröppningen. "Allt det jobbiga här i livet: Att vara liten, att vara stor." Det gör ont.
Eller varför inte den existentialistiska "En ko har fyra magar utan att veta om det, så vad faan vet jag?", där en man i motljus står och tittar ut över en äng med en betande ko. Man njuter. Och undrar om han inte har rätt.
Det är inte glasklart alla gånger. Ibland är det i stället klockrent. Och jag vill ha mer. Det är känslan jag får.
Publicerad: 2002-03-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-04-01 08:48
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).