Recension

: Glaskroppar
Glaskroppar: Svart melankoli Erik Axl Sund
2014
Ordfront Förlag
6/10

Den svarta melankolin

Utgiven 2014
ISBN 9789170376887
Sidor 381

Om författaren

Erik Axl Sund är förkortningen av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist. Duon skriver kriminalromaner tillsammans och har rosats för sin trilogi Victoria Bergmans svaghet.

Sök efter boken

Jag var en av dem som med stor behållning läste Håkan Axlander Sundquists och Jerker Erikssons kriminaltrilogi Victoria Bergmans svaghet (Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar). Nu har duon under en förkortning av sina namn (Erik Axl Sund) påbörjat en ny trilogi som fått namnet Melankoli. Den första delen, Svart melankoli, heter Glaskroppar. Som namnet antyder handlar den om sköra människor och om att få bli sedd.

En självmordsepidemi sprider sig i Sverige. Flera unga människor med psykisk problematik hittas döda efter uppseendeväckande självmord. Den gemensamma nämnaren är att de alla har lyssnat på kassetter med samma artist då de begick självmord. Polisen Jens Hurtig sätts på fallet. Samtidigt sker också flera mord. Hurtigs utredning varvas med episoder från omgivande karaktärer; en bokbinderska, en tonåring med självskadebeteende, en vän till Hurtig, med flera.

Hurtigs utredning tar honom till platser där smärtan står i centrum. Han besöker en konsert i tunnelbanan där ungdomar sitter och skadar sig i grupp, han minns sin systers självmord och han talar med människor som befinner sig på botten. Eriksson och Axlander Sundquist tar upp ett känsligt och starkt ämne och de behandlar det med respekt. Inslagen om de iögonfallande och våldsamma självmorden är många och såren hos de självskadande beskrivs, men inte med fascination eller en vilja till groteskeri. Författarna tecknar istället en bild av de många människor som mår dåligt och som ser självmordet som en utväg. Dessa människor beskrivs varsamt, aldrig nedlåtande. De beskrivs med förståelse och sorg.

Hon håller ett rakblad mellan tumme och pekfinger. Snitten över det magra, bleka bröstet är djupa och Hurtig tvekar om han ska gå fram och stoppa henne. Eller om han ska ringa efter sjukvårdspersonal. Men när han ser sig omkring i tunneln inser han att hon inte är den enda och att det inte är en engångsföreteelse. Han ser en vardag i totalt jävla mörker. En dag utan hopp. En vardag med smärtan som enda fasta punkt i upplevelsen av nuet och där smärtan skapar illusionen av att leva. Han kan inte förmå sig att ta det ifrån dem.

Glaskroppar är välskriven och bokens avslutning är modig. Dock faller den mig inte lika mycket i smaken som Victoria Bergmans svaghet. Intrigen i Glaskroppar är nästan för tät. Alla personer vävs ihop i de mest märkliga konstellationer och detta gör att historien tappar en del av trovärdigheten.

Tone Sundberg Brorsson

Publicerad: 2014-08-29 00:00 / Uppdaterad: 2014-08-28 22:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5800

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?