Mats Wahl är en väletablerad författare med sina 48 böcker, fem teaterpjäser och lika många tv-serier. För mig är han mest känd som författaren till Vinterviken, som står i min bokhylla och samlar damm. Jag har bara läst det första kapitlet. Varför? Ren och skär lättja, eftersom jag redan hade sett filmen. Det var således en stor glädje att få sätta tänderna i hans första bok Ryttarna i samlingen Blodregn. Nu kunde jag ge Mats Wahls författarskap en välförtjänt chans.

Ryttarna utspelar sig i ett framtida Sverige, omkring 50-100 år från nu. Samhället har förändrats mycket från hur det ser ut idag. Staten övervakar människorna och försöker få alla att flytta in till de större städerna, eftersom det är lättare att bevaka och kontrollera medborgarna på det viset. Det är svårare för dem som bor ute på landsbygden. De blir begränsade då de inte har samma tillgång till handelsmarknaden. Det är svårare att få tag på mat och verktyg som kan behövas för att överleva i en svår miljö. Stockholm är sedan länge obeboeligt. Isarna har smält på grund av klimatförändringarna och att leva i en tillvaro med storm och regn är vardag i Sverige.

Ryttarna handlar om människorna och livet i norra Dalarna. I den sortens skogar där jag känner mig hemtam. Gran- och tallskog så långt ögat räcker och blåa berg borta i fjärran. Redan här fångar Wahl mitt intresse. Jag är fast.

Den primära handlingen inleds med en grannfejd, som mynnar ut i att huvudpersonen Elin tvingas skjuta en pil i grannarnas familjefader Björn. Han avlider omedelbart och i uppståndelsen blir Elins bror Vagn kidnappad. Det blir Elins uppgift att förhandla om att få sin bror tillbaka. Men detta är inte allt. Den finns en underliggande handling som bär på mycket mer. Det finns en grupp människor som sätter sig emot staten. De kämpar mot övermaktens kontroll av individen. Rörelsen kallas för skogsfolket. Men vilka de är och hur de går tillväga ligger i uppföljarböckernas händer. Det enda vi får veta är att Elins moster Karin är en del av skogsfolkets rörelse och att Karin är efterlyst av staten. Hon anses vara mycket farlig.

Idén till boksamlingen fick Mats Wahl bland annat av den isländska berättelsen om Gunnar och Hallgerd, som figurerar i Eddan. Det var någonting i den isländska sagans stil som fastnade hos honom redan i realskolan. Han ville skapa samma atmosfär och känsla. Vilket han har lyckats bra med tycker jag. Boken är lågmäld, mörk och kall. Det är också som om han har lyckats fånga det mänskliga beteendet på ett väldigt trovärdigt vis. Det kan vara ganska tröttsamt när varje svårighet ska skildras som i en Hollywood-film. Wahl lyckas med enkelhet och milt handlag skapa en berättelse som smeker förbi. Han fångar en känsla som ger mycket mer än bombardemang och skrikiga scener.

Det finns mycket bra att lära sig av och lära ut om man är pedagog utifrån bokens underliggande tema; eller så klart också om man är en människa som uppskattar att reflektera i allmänhet kring viktiga frågor. Boken tar upp frågeställningar om klimatförändringar. Det är ytterligare en av anledningarna till att Wahl började skriva boken. Han hade läst om fenomenet blodregn. Det är när sand från Saharas öken färdas med vindarnas upp till oss i norr, för att sedan regna ner igen. Det ska upplevas som att himmelen öppnar sig och blöder. Då regndropparna färgas röda av sanden. På Mats Wahls hemsida (http://storyland.se/mainSite/mainframe.html kan man läsa mer om tankarna om och arbetet runt boken samt hur man kan gå vidare för att få mer information. Det är ett värdefullt kunskapsbidrag.

Ryttarna är en ungdomsbok, men jag ser absolut inget bekymmer att som 26-åring njuta lika mycket som när jag läser en mer åldersanpassad bok. Den enda kritiken jag skulle vilja komma med är slutet. Det känns inte passande med tanke på huvudpersonens ålder. Men av respekt för er, och förståelsen att smaken är som baken, låter jag bli att gå in på det.