Recension

: Ett spett i nacken
Ett spett i nacken: Valda dikter Gustaf Fröding
2014
Murbruk Förlag
2/10

Även ni, även ni Murbruk!

Utgiven 2014
ISBN 9789197907262
Sidor 78

Om författaren

Gustaf Fröding föddes 1860 på Alsters bruk utanför Karlstad och dog 1911 i Stockholm. Han gav ut sju diktsamlingar under sin livstid. Dikterna bär ofta motiv från Värmland och har blivit älskade under ett århundrade. Han var omåttligt populär under sin levnad och fick en statsmans begravning.

Project Runeberg – Läs hela ”Gitarr och dragharmonika”, ”Gralstänk”, ”Mattoidens sånger”, ”Nya dikter” och ”Stänk och flikar”.

Sök efter boken

Så här i debatten kring SD-politikern Margareta Larssons uttalande om hennes vilja att döma en konstnär till fängelse för målningar på en skola, när hon dessutom företräder ett parti som lovordat Ungerns nationalistiska och rasistiska styrning av kulturen – så vill jag betona att detta är en bokstavligt menad politisk vilja. Förankrad i partiet.

Som även finns inom andra partier och rörelser, kanske inte så uttalad och extremistisk, men finns. För Ett spett i nacken har styrts politiskt, i betydelsen: Här, ta vad som helst och gör vad som helst utav det, för vilken sak som helst.

Ur kontext är detta en ganska enkel sak. Att sno mening från en död ordkonstnär, kanske den främsta karaktärsbeskrivaren i sin tid, drygt 100 år sedan, en sökare efter det mänskliga.

Gustaf Frödings diktning har inte bleknat av tiden, hans poesi är fortfarande viktig för eftervärlden. Som karaktärssökare – som berättare. Som lekte konstnärligt och radikalt med språk, i vers och form och leken fortsatte fram till 1911, när han dog – hans berättande har satt spår i svensk poesi. Ett underligt vackert bildspråk som möter en nyfiken konstnärsambition. Han skrev om samhällets borträknade, som togs för galna och ”udda”, hos dem fann Fröding inspiration – och visar ödmjukt en vilja att hitta människan – i galenskapen som förenar oss – ingen uträknad. Som ni är jag, vi som samma varelser!

Fröding avskydde det uppklädda och finförljugna. Inom religion, samhälle och makt — ett sken, skinn — yta.

Och hellre jag levde i röveri
än ansedd och cirklad och brackförnäm
bland småstadshålornas crème de la crème
Blott den som är vild är fri

En människokämpe helt enkelt. Och han blev ju själv förkastad av och i sin samtid, för vad? För att han alltid vågade utmana språk makt och sig själv. Frödings vilja: att forska i karaktärer och betrakta orättvisorna – tydliggöra dem, även de existentiella frågorna är ofta skrivna i karaktär. Med eller utan ironi. Hans främsta idol var Oscar Wilde. En obesvarad kärlek för övrigt. Inte så intressant? Okej.

Men kanske lider jag symtom av att ha slutat röka, nu nyss, eller uttryck för andra brister jag lider av. Men skumt är det, skumma saker ges ut ibland med skumma syften. En sjuklig vilja, tycks det, att göra konsten till den form som passar syftet.

För har vi blivit så ”dåligt orienterade” att vi glömmer vad som händer idag, i vår samtid, nu eller nyss? Att maniskt vantolka gamla skrifter i syfte att göra dem relevanta nu. Som gamla teologer. Vem och vad som helst – titta här en diktare! här är ett urval av diktarens dikter, som kan placeras lite si och lite så och sedan whoops — rakt in som relevans i arbetarrörelsen!

Men jag tror att det handlar om något helt annat. Att vi inte har glömt vår samtid, vi är inte desorienterade. Men arbetarrörelsen? Den har. Som den politiska makten har glömt bort samtiden, och förstår den inte. Konsten utnyttjas av politiska rörelsers egennytta. Som gärna använder det folk tycker om, men sätter inte konstverket i syfte och sammanhang.

Ja, ju mer jag tänker på Murbruk Förlags utgivning av min ungdomspoet, ju mer dåligt mår jag och tänker – var tog tanken vägen, är detta okej? – och vadå … nej, det är inte alls okej, det är stört och fruktansvärt elakt.

Problemet att blanda in Fröding i dagens politiska populism är just att han var en människas poet, i sin tid en kämpe. Inte för konstruktionen eller kollektivets sak, inte heller ideologisk. Men en kämpe för bland annat kvinnlig rösträtt och mot det reaktionära, mot främlingsfientlighet – bland annat, men ja – då, på den tiden, var han i ständig kamp mot makten, främst språkets maktanspråk och mot censuren.

Men nu då? och i vår samtid, för dig och mig – vad vill förlaget med diktantologin som dessutom är på gammalsvenska? Förmodligen ingenting. Ingenting i ambition mer än att neutralisera sin tidigare utgivning.

Från baksidestexten förklaras: ”I Ett spett i nacken finns några av hans vackraste, argaste och mest radikala dikter samlade.” Jaså, är det så? Säg är det så – verkligen, tycker ni? Varför finns inga dikter från Stänk och flikar, i alla fall dikten ”Morgondröm” som han åtalades för? Jag bara tänker om det är Frödings radikala dikter ni vill ge ut …

Tillbaka till diktantologin …

I ett kort och förvånansvärt uselt förord beskrivs utgivningens främsta syfte som ”… att presentera Fröding för en politiskt intresserad läsekrets.” Jaså, det vill förlaget, säg är det så? Är det verkligen syftet?

Problemet för mig är inte att jag slutat röka, för syftet är så illa genomtänkt att jag gladeligen kommer börja igen; utgivningen skapar en misstänksam fråga: Vadå ”… politiskt intresserad läsekrets”? Säg berätta för mig hur syftet inte stinker av inskränkt och politiskt styrd dumhet?

Ingen redaktör nämns vid namn, det är Murbruk Förlag som skrivit förord och gjort urvalet. ”Det är ett mycket subjektivt urval där vi helt enkelt tagit med de Frödingdikter som vi själva gillar.” Jaså, tänker jag. Vad kul. Men hur kan ett helt förlag göra ett subjektivt urval? Eller strunt samma, istället erkänn öppet … Vem har gjort urvalet? kom igen – jag känner politisk styrning när den närmar sig konsten – för urvalet är korkat, obegåvat och – faktiskt jäkligt störande. Gå själv in på hemsidan, se vem som startade förlaget.

Vidare: ”Murbruk Förlag är ett oberoende och icke-kommersiellt förlag som grundades 2006.” Vad säger detta oss egentligen?

För i samma andetag har förlaget bland annat gett ut Jan Myrdals Medvetandet gör oss ansvariga – valda texter (2007). Jag vill poängtera att förlaget förmodligen inte är partipolitiskt styrt, men att det känns som lite väl förvrängd arbetarrörelsenostalgi som styrt urvalet.

Så varför ge ut Fröding, i så fall? Vi har ju fattat politisk opportunism och upphöjd egoism. Och ja Myrdal, som kanske ytterligare bevisar det så störda – med sina stalinistiska svärmerier för diktaturer – ja en störd gubbjävel med mage att hylla länder som Iran och Kina – faktiskt – extremismen sluter sig från alla håll tydligen – till samma vidriga slutsats.

Jag kan inte acceptera ett förlag med en så patriarkalt styrd politisk agenda – som väljer vilka dikter av Fröding som platsar och kan nyansera deras övriga utgivning av åldrad och störd nostalgi för en utdöd rörelse. Levande rörelser finns. De rör på sig.

Utgivningen har ingenting med Frödings diktning att göra. Vilket går att utläsa i urvalet, dikter som säger emot deras syfte. För de har valt fel poet. En poet som ingen får förvanska till politisk. För politisk var Fröding, alla är politiskt intresserade – men börja först att definiera politik och människan. För i korrekt tolkning är vi alla politiskt engagerade. Som människor, när vi hjälper varandra. Inte som rörelse, som människor.

Myrdal och det gänget, den politiska nyadelns irrelevanta samhällsstyrning och … poeten Gustaf Fröding.

Ett spett i nacken är ju en uppenbar förvanskning av konstnärens ambition! Inte okej. Alls. Kanske dags att ta diskussionen om fria uttryck utan politisk styrning, bestämt och på stort allvar.

Om lögnen är mycket gammal
så är den sann, må ni tro
Om blott du lyder de dumma
skall frid i ditt hjärta bo!

Hav tack, hav tack, ni gubbar
den gången tala ni bra!
Nu haver jag lärt mig visdom
och vet vilken väg jag skall ta.

Ni ger mig modet åter
ni skänker mig tro och hopp.
Nu vet jag var sanning finnes
rakt mot er! det är nätt opp!

Långt bättre med Ibsen undra
än tro på en ljugen rätt,
långt bättre med Strindberg dundra
än tiga helt rätt och slätt.

Nu tror jag fast att det sanna,
det finns i de ungas lag.
Jag tror att jag där skall finna
tillbaka mitt eget jag.

Och nog av moderna idéer,
man kan sig skaffa ett rus
Men ruset, som ni vet går över
vid morgongryningens ljus.

Men ett som aldrig går över
är dumhetens kroniska rus
Från vilket ingen vaknar
vid morgongryningens ljus.

Håkan Kristensson

Publicerad: 2014-06-20 00:00 / Uppdaterad: 2014-06-23 13:01

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5714

2 kommentarer

Du har helt uppenbart slutat röka. ;-)

Döden Oregistrerad 2014-06-20 07:54
 

Uppenbart … men som sagt — något annat också.

Håkan Kristensson Redaktionen 2014-06-23 12:54
 

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?