Recension

: Som om vi hade glömt
Som om vi hade glömt Daniel Poohl
2013
Leopard
7/10

Var börjar det någonstans?

Utgiven 2013
ISBN 9789173434430
Sidor 208

Om författaren

Daniel Poohl (född 1981) är journalist, författare och chefredaktör för den antirasistiska tidskriften Expo. Tillsammans med Mikael Ekman har han skrivit boken Ut ur skuggan. En kritisk granskning av Sverigedemokraterna (2010). 2013 kom romandebuten Som om vi hade glömt.

Sök efter boken

På nyheterna pratas det om en kommande flyktingvåg och hur hopplöst det är att hitta bostäder åt alla. Redan bor människor i campingstugor och på isolerade lägergårdar. Jag har så svårt att förstå det.

För precis som elvaårige Daniel, huvudpersonen i Som om vi hade glömt, växte jag upp och har levt åtminstone delar av livet i kommuner där det är större brist på invånare än bostäder. Där hyreshusen står övergivna, där man river bara för att ingen vill bo där. Och då pratar vi ändå inte Norrlands inland, utan till exempel småkommuner i Närke och Småland.

Lilla Åsensbruk i Dalsland, där Daniel lever i början av 1990-talet, är ytterligare en sådan ort där lägenheter gapar tomma, som svarta hål i upplysta fönsterrader om kvällarna. Där placeras flyktingar från forna Jugoslavien och för Daniel och hans kompisar är det toppen. Fler ungar att spela fotboll på gården med, nya lekar att lära sig. Men alla uppfattar det inte så.

Snart är Åsens skola uppdelad i två läger: för eller emot nykomlingarna. Rasister och antirasister. Någonstans på avstånd, där ute i Sverige bortanför bruksorten, härjar Lasermannen, flyktingförläggningar sätts i brand och Ny demokrati kuskar runt och värvar röster. Periferin speglar centrum, samtidigt som vuxenvärlden tycks märkligt aningslös kring vad som händer på skolgården och mellan höghusen.

Daniel Poohls debutroman är en lågmäld berättelse om att växa upp i denna periferi, mitt i en konflikt som kanske har sina praktiska och ideologiska rötter någon helt annanstans, men som likt förbannat tar konkret gestalt precis här på gården mellan husen. Tonfallet är tillbakablickandets, börjar och slutar med den tillfälligt återvändande vuxnes sökande vandring genom barndomsvärlden. Det ger en sorts distans eller svalhet, ett på en gång nostalgiskt och melankoliskt skimmer, ett slags existentiellt gråvädersljus: Varför blev vi såhär? Hade vi lika gärna kunnat bli några andra?

Av romanens relationer är det ändå främst den jag tar med mig – inte pojkarnas vänskap, kapsylsamlande och konflikter utan den mellan de uppväxande och platsen, den bedagade bruksorten som man inte kan komma ifrån fort nog, men samtidigt för alltid bär med sig.

Ella Andrén

Publicerad: 2013-11-06 00:00 / Uppdaterad: 2013-11-05 11:48

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5455

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?