Recension

: Färggladheten
Färggladheten Anders Häger Jönson
2013
La vida locash
4/10

Dialog med popkulturens objektifierade kvinnor?

Utgiven 2013
ISBN 9789198068108
Sidor 98

Om författaren

andershagerjonsonforfattarfoto1
Foto: Jonny von Wallström

Anders Häger Jönson är en manusförfattare och klippare som 2013 även debuterade som skönlitterär författare.

Sök efter boken

När jag läst klart Färggladhetens 98 sidor är jag förvirrad. Vad är det jag har läst? Min bästa gissning är den i rubriken ovan.

I olika kapitel får vi följa karaktärerna Demi Lovato, Yukiko Okada och Selena Gomez, tonårsidoler som, enligt bokens baksidetext, ”kämpar för att ta sig fram genom lagren av färger”, det vill säga 90talets färgsprakande popkultur. Dessa tre första kapitel är skrivna i en slags medvetandeström, med korta små stycken som travas på varandra och formar en stundtals svåråtkomlig men luftig och fritt associerande text.

Eller ”fritt associerande” kanske är ett felaktigt uttryck; associationen tycks snarare röra sig i slutna täta cirklar kring flick- eller kvinnokropp och sexualitet i relation till tidens kulturella rörelse, samtidigt flyktig och besegrande.

Det fjärde och sista kapitlet är av en annan karaktär. Här är texten resonerande istället för berättande, och jag är osäker på om det här kapitlet ska fungera som en slags epilog och kommentar till de tre föregående där författarens röst kommer till tals, eller om det är en icke namngiven karaktärs tankar och resonemang vi får följa. Jag lutar åt det förstnämnda. Å andra sidan är tonen i detta fjärde kapitel, trots de skilda textformerna, väldigt lik den i de tidigare, där vi i första- och andrapersonsperspektiv delges karaktärernas tankar, vilket talar för att också denna sista passage i berättelsen är tänkt att vara skönlitterär. Jag har dock en känsla av att det är författarens röst jag hör genom hela texten, vilket kan upplevas som både frustrerande och distraherande, eftersom man på så vis får en berättelse beskriven för sig alltför tydligt kanaliserad genom författaren, och därför blir den slutliga upplevelsen att man aldrig får fullt tillträde till berättelsen. Givetvis är en text alltid i någon utsträckning kanaliserad genom dess författare, och jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör att den här textens (upplevda) kanalisering, för mig inte riktigt fungerar. Kanske dömer jag den alltför strikt efter romangenrens mått, kanske är den här texten ett mellanting mellan prosalyriskt berättande och resonemang?

Givet att man ser på Färggladheten som en slags genrehybrid blir den tydliga författarnärvaron mer förlåtlig. Men som resonerande eller bara filosoferande text, vad vill den säga sina läsare? Också från detta perspektiv sett är den främsta känslan förvirring. Är detta en text som är kritisk mot 90-talets popkulturella kvinnoporträttering? Var i texten återfinns i så fall kritiken? Eller vill den bara skildra, bara beskriva och måla tonårsflickornas egna inre relation till sin tid med en filosofisk utgångspunkt? Om detta är fallet finns det belägg för kritik mot skildringen av textens huvudkaraktärer. Trots första- och andrapersonsperspektivet blir de, tycks det, aldrig egna subjekt i texten. De är endimensionella på så vis att deras medvetandeström enbart består av sexualiserade kommentarer om flickkroppen och kvinnokroppen, kommentarer om sexualitet och sex, men aldrig från ett inifrånperspektiv, aldrig med rörelse. Men det kanske är intentionen, ett budskap i sig?

Inte heller språket övertygar helt och hållet, eftersom det upplevs som ojämnt och inte riktigt genomarbetat. Ibland får det aningen kvasipoetiska inslag, något som mycket möjligt kan vara en genomtänkt kommentar till den popkulturella ”färgglada” tid texten resonerar kring. Vid flera tillfällen faller språket också på plats i välformulerade metaforer och liknelser som vittnar om att detta är en text där det finns insikter att hämta.

Slutligen vill jag återigen understryka min osäkerhet kring den här texten. Vad är den egentligen och vad vill den säga? Har jag kanske missat någon väsentlig aspekt under min läsning som gjort att stora delar av texten gått mig obemärkt förbi, är det därför jag är förvirrad? Just den här osäkerheten har ändå ett värde i sig, och kanske är det detta som är textens intention: att röra om och förvirra, att tvinga oss att tänka efter.

Christina Skagert

Publicerad: 2013-07-15 00:00 / Uppdaterad: 2013-07-12 14:59

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5309

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?