Genom stora delar av världens historia har homosexuella förföljts och förtryckts. Att älska någon av det egna könet har i många kulturer och i många tider betraktats som en styggelse, synd eller sjukdom. Ändå har homosexualiteten levt vidare – än i det öppna, än i det fördolda.

Den här boken försöker synliggöra homosexuellas situation och levnadsförhållanden allt genom världshistorien, i populärvetenskaplig form. Bara det är i sig ett viktigt bidrag till den historiska litteraturen. I stor del är det en bit historia som sällan diskuterats – allra minst i den etablerade historieskrivningen – då homosexuella också har marginaliserats och osynliggjorts.

Det är ett mycket påkostat verk, med många och vackra illustrationer. Texterna är mycket detaljrika, i allmänhet välskrivna och de bidragande författarna kan utan tvekan sin sak. Ändå lämnar läsningen en hel del övrigt att önska.

Vi vet väl alla att titlar inte alltid speglar innehållet i en bok – men ibland kan en titel också avslöja mer än vad som kanske var avsikten. Här har vi ett fall av både och: medan den världshistoriska ansatsen inte känns särskilt genomarbetad, så passar huvudtitelns "gay" väldigt väl in. Ordet gay har ju nämligen kommit att användas för en homosexuell person, men som exempelvis Nationalencyklopedin konstaterar så "avses i allmänhet mannens homosexuella identitet eller livsstil".

Just precis så är det också i den här boken: den handlar i allmänhet om homosexuella män. Kvinnor finns förstås med rent formellt: två av fjorton kapitel är ägnade specifikt åt homosexuella kvinnors historia. Men det är männen som är norm i alla de andra kapitlen. Så fort inget annat sägs (det vill säga när kapitlen har könsneutral titel, som när de sägs handla om en specifik tidsepok) så är det uteslutande män, män och lite fler män – både i text och på bild.

Det världshistoriska perspektivet är som sagt också problematiskt. Det är nämligen inte bara mannen som är normen, utan mer specifikt den västerländska mannen. Precis på samma sätt som i genusfallet finns det i och för sig ett par kapitel som tar upp homosexualitet i andra kulturer än den västerländska (och då i och för sig från alla kontinenter). Men parallellt till genusfrågan, så är det nu västerlänningen som är norm för historieskrivningen. Kapitlet om arabvärlden kan därför uppmärksamma västerländska gayturister – medan geografiskt förment obundna kapitel (exempelvis det avslutande kapitlet om homosexualitet i vår samtid) skriver uteslutande om hur situationen har utvecklats i Västeuropa och USA.

Genom sin blotta existens ifrågasätter boken alltså heteronormen inom etablerad historieskrivning. Redaktörerna verkar dock inte se bjälken i det egna ögat, varför bidragen utan någon problematisering helt färgas av normer på andra områden, som exempelvis dessa patriarkala och eurocentriska normer.

Minst lika problematiskt är också det faktum att boken i flera fall känns tämligen ytlig. Flera bidrag – framförallt några av bidragen om Europas äldre historia – är helt deskriptiva till sin natur. Det finns inga eller extremt lite av frågeställningar, ingen teoretisering, ingen problematisering, utan bara ett ösande av historiska fakta. Är det anekdotiska fakta man är ute efter är boken förstås strålande. Söker man däremot se de stora dragen, och en ökad förståelse, kan detaljrikedom tvärtom vara ett hinder – man riskerar att inte se skogen för alla träd.

Det är i det sammanhanget framförallt synd att författarna inte försöker utnyttja det faktum att boken faktiskt har textbidrag om hela världen (om än som sagt något obalanserat), för att försöka jämföra olika kulturer mer systematiskt. Då hade de kunnat börja närma sig flera helt avgörande frågor, som exempelvis hur det kommer sig att homosexuella har förtryckts i så många (och vitt skilda) kulturer? Varför har vissa andra kulturer varit mer toleranta mot homosexualitet? Nu lämnas man som läsare med mycket fakta, men få svar…