Vad bör man lära sig om historia? Vad ska läroböckerna ta upp? Det är centrala frågor i skolan, men också i samhället i stort. Vad bör vi veta om det förflutna för att kunna skapa oss en så bra framtid som möjligt?

De senaste åren har debatten rört inte minst kvinnors bleka närvaro i läroböckerna. Bland annat gjorde Dagens Nyheter en undersökning som påpekade att där fanns fler namngivna nazister än kvinnor totalt. Än kvinnor. Totalt.

När det gäller hbtq-frågor går den där sneda fördelningen av utrymmet minst sagt igen. I bästa fall, så vitt jag kunnat hitta, finns någon enstaka mening om att också homosexuella mördades i nazisternas koncentrationsläger. Varför framgår inte. Inte heller står där om 1900-talets aktivism och stora framsteg. Inget om den katastrofala aidsepidemin. Inte mycket som över huvud taget kastar ljus över olika tidsperioders föreställningar om kön, identitet och sexualitet.

Undantagsmänniskor är med andra ord ett ytterst välkommet komplement, en lättläst översikt över hbtq-frågor från forntid till nutid, med fokus på Sverige men även med internationella utblickar. Det är oerhört ambitiöst och naturligtvis inget som går att fullständigt täcka in på 200 sidor, men här finns gott om lästips att gå vidare med. Dessutom är själva historieskrivningen, som ju också varit och är del i kampen för synliggörande och rättigheter, integrerad i berättelsen.

Normer och avvikelser vad gäller kön och sexualitet har förstås inte varit beständiga genom tid och rum, och begrepp som homo- och heterosexualitet har bara funnits omkring de senaste hundra åren. I forntida, förkristna kulturer tycks inte minst föreställningar om någon sorts tredje, gränsöverskridande kön ha förekommit. Så hur ska vi förstå forna tiders människor utan att pådyvla dem begrepp de själva inte tänkte i?

Det är en finess med Undantagsmänniskor att sådana grundläggande historievetenskapliga problem är så väl inarbetade och diskuterade i den. Boken är enligt baksidestexten tänkt framför allt som kurslitteratur i historia och genusvetenskap, och på många sätt väl lämpad för det, men den fungerar också alldeles utmärkt som ren underhållningsläsning och allmänbildning. Jag slukar den lite i ett nafs (något som knappast händer alltför ofta med kursböcker) och vill veta mer om i stort sett allt.

Trots att källäget ofta är problematiskt – man lämnar eller bevarar ju inte gärna spår av känslor och verksamheter som under en stor del av historien uppfattats som syndiga och olagliga – har Undantagsmänniskor plats för såväl breda översikter som enskilda människoöden. Här får vi möta samkönade och gränsöverskridande relationer och identiteter, människor som av någon anledning rörde sig mellan eller vid sidan av samhällets normer kring kön och sexualitet.

Återstår bara frågan: hur lång tid ska det ta innan denna kunskap får genomslag i exempelvis de där läroböckerna?