Recension

: Paris, chérie
Paris, chérie: så där säger folk, alltså Ida Pyk
2012
Rabén & Sjögren
6/10

Att vara ung och möta världen

Utgiven 2012
ISBN 9789129683493
Sidor 221

Om författaren

Foto: Peter Jönsson Foto: Peter Jönsson

Ida Pyk är född 1985 och är skribent för bland annat Aftonbladet, DN och Elle där hon också bloggar. Hon har tidigare jobbat som modell och som designer. Som skönlitterär författare debuterade hon 2012 med Paris, chérie. 2013 kom Bättre snart.

Ida Pyk – författarens hemsida.

Sök efter boken

Någonstans under eller precis efter gymnasiet flyttar många av oss utomlands för första gången. För många är det också första gången man är hemifrån och utan föräldrarna under en längre period.

Det är sommaren mellan tvåan och trean i gymnasiet och Alva bor i Paris för att jobba som modell. I en parallellhistoria mellan Paris-livet på sommaren och Stockholms-livet tidigare under våren får vi följa Alva och hennes väg till Paris via modellagenturen och övertalning av föräldrarna. Väl i Paris handlar det mest om killar, fester, vänner och mat. Det kanske är fel av mig men jag trodde att modeller var tvungna att tänka på vad de stoppar i sig. I Paris, chérie äter de baguetter med ost och marmelad, chokladtoppade croissanter, varmkorv och crêpes. Men såklart, har man som Alva de perfekta måtten 85, 60, 85 (för höft, midja, byst) så kanske man är på den säkra sidan.

I Paris finns också rumskompisen australiensiska Gemma som bara är 15 år, rödhåriga Olga från Polen som bara tänker på killar och sprit, och så finns Sébastien. Sébastien med det mörka håret och de blå ögonen. Sébastien som får det att pirra sådär i Alva. Sébastien som gör att hon inte kan tänka på annat.

Paris, chérie är en bok om att vara ung och möta världen. Och jag kan sakna det där mötet. Alva verkar så hemma i Paris, så världsvant sval, som jag inte tror att man kan vara när man är 17 år och ensam i världen. Tidsperspektivet är svårt och det tar mig nästan hela boken innan jag får en uppfattning om hur länge Alva har varit i Paris, och hur länge det är tänkt att hon ska stanna.

Alvas relationer till människorna runt omkring henne är varsamt skildrade. Speciellt den till Sébastien. Ida Pyk backar inte för att skildra Alva i hennes mest pinsamma känslorus och handlingar efter mötena med honom.

Men allra mest saknar jag Alvas relationer hemifrån. I Stockholmskapitlen presenteras Mamman med sin nya kille och den alkoholiserade pappan, som det känns som att jag redan har läst om i vårens ungdomsbokutgivning. I både Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmar Elfgren och Det borde finnas regler av Lina Arvidsson, har vi träffat honom, besvikelserna, förhoppningarna och tankarna om försoning. Vännerna lyser med sin frånvaro, bortsett från en kille som heter Robin, vars relation till Alva förblir oviss, träffar hon inga andra. Eftersom Alva inte verkar vara en tjej utan vänner förvånar det mig, och hade hon inte haft några vänner hemma i Stockholm är det betydelsefullt för hur hennes vänskapsrelationer i Paris utvecklar sig.

Läsglädjen finns med mig hela vägen genom Paris, chérie, dessutom glädjs jag åt det superfina bokomslaget av Fanny Jacobsson som går helt i min smak med rosa blommor, gamla hus och flygande fåglar. Den största behållningen blir för mig det geografiska läget, alldeles för få svenska ungdomsromaner utspelar sig utanför vårt lands gränser.

Emelie Novotny

Publicerad: 2012-06-19 00:00 / Uppdaterad: 2012-06-18 23:50

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4761

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?