Recension

: Rosa - den farliga färgen
Rosa - den farliga färgen Fanny Ambjörnsson
2011
Ordfront
7/10

Är Fanny expert på rosa?

Utgiven 2011
ISBN 9170376050
Sidor 264

Om författaren

Fanny Ambjörnsson (född 1973) är socialantropolog och verksam vid Stockholms universitet. Hon har medverkat i en rad böcker, bland andra Ett hjärta i jeans (1997), Uppror pågår (1999), Sexualitetens omvandlingar (2003) Vad är queer? (2006) och Den moderna homofobin (2011). 2003 kom hennes doktorsavhandling I en klass för sig och 2011 Rosa – den farliga färgen.

Ambjörnsson på Ordfront – Förlagets info om författaren.

Sök efter boken

Är det en slump att det finns en tjejfärg men inte en killfärg?

Nej, skulle Fanny Ambjörnsson förmodligen säga. Generellt är killgrejer högstatus, något som alla vill ha, medan tjejgrejer är lågstatus och något som killar inte suktar efter.

Att säga att en tjej uppför sig som en kille är sällan fel, men att säga att en kille uppför sig som en tjej, det brukar vara ett försök att håna.

Rosa är en farlig färg eftersom den signalerar vår inställning till samhällets könsroller. Säg att två pappor sitter i sandlådan med barn helt i rosa.

”Hon heter Alice”, säger den ena föräldern.

”Han heter Kim”, säger den andra föräldern.

En diskussion om barnuppfostran och barnpedagogik kan nu bli rätt jobbig.

Ambjörnssons bok bygger på intervjuer kring folks inställning till rosa. Hon pratar med vuxna om barnrosa, med barn om flickrumsrosa, med män om rosa skjortor och med unga feminister om att reclaima (återta) det lågstatusrosa.

Det är ofta intressant läsning.

Som en introduktion till hur vi förhåller oss till könsroller är boken utmärkt. Nivån är någonstans mitt emellan dagstidningsreportage och akademisk grundkurs i genus. Men för den som redan tycker rosa är en farlig färg så är boken inte lika självklar.

Jag hade gärna sett att Ambjörnsson tog ställning då och då. Som forskare bör man vara neutral, man skall låta materialet tala. Men jag tror boken egentligen vill vara mer långreportage än akademiprosa. Och som journalist vinner man normalt på att ha en åsikt, på att tycka att det är ett ”jävla nuläge”, utan att för den skull tappa förnuftet (alltså inte göra som Maciej Zaremba tillåts göra i DN).

En sak jag undrar över är varför intervjupersonerna inte förankras i verkligheten. Jag kan ha fel, men det känns som om intervjumikrofonen aldrig varit längre bort än 5 kilometer från Stockholms slott och just därför – för att denna miljö är den osynliga bakgrund som 95% av mediasverige utgår ifrån – behöver man inte redogöra för vem man pratar med.

Ambjörnsson är könsrollsexpert men jag är osäker på om hon gett sig tid till att bli expert på rosa.

Varför inte mer om färgen rosa och dess historia? Vad säger forskare om rosa? Vad säger godistillverkarna? Är det bara på Stureplan män har rosa skjortor, hur ser det ut i London, New York och Beijing? Hur såg det ut för femtio år sedan? Vem är det som har bestämt hur det skall se ut på H&M och BR?

Som det är nu finns det en risk att boken hamnar någonstans mitt emellan Alice och Kims föräldrar i sandlådan. Bägge tycker att det är för lite om rosa och för mycket om könsroller, Alice förälder för att han tycker könsrollssnack kan bli lite tjatigt och Kims förälder för att han redan läst grundkursen i genusvetenskap.

Kettil Johansson

Publicerad: 2012-02-21 00:00 / Uppdaterad: 2012-02-19 19:41

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4580

7 kommentarer

En bok om rosa ur alla perspektiv som finns tillgängliga skulle blivit en miljon sidor lång! Ambjörnsson har ju valt att skriva om rosa ur de perspektiv hon uppfattat som särskilt tydliga i dagens samhällsdebatt och jag tycker att hon gjort ett bra urval. Att beforska rosa ur perspektiv som inte berör är väl meningslöst? Att välja och vara tydlig med sitt perspektiv är ett föredöme som Ambjörnsson som samhällsvetenskaplig forskare givetvis förhåller sig till. Jag tyckte verkligen att Ambjörnsson ansträngt sig här för att faktiskt få in olika perspektiv. Vilka forskare menar du att hon skulle ha frågat, hon hänvisar ju till hur mycket vetenskapligt material som helst? Och hur menar du med ”Jag kan ha fel, men det känns som om intervjumikrofonen aldrig varit längre bort än 5 kilometer från Stockholms slott och just därför – för att denna miljö är den osynliga bakgrund som 95% av mediasverige utgår ifrån – behöver man inte redogöra för vem man pratar med.”? Menar du att hon skulle ha röjt sina informanters anonymitet, det är ju helt emot god vetenskaplig etisk praxis och vore helt enkelt förkastligt.

Malene Oregistrerad 2012-02-21 11:25
 

@malene

Jag märker att du är upprörd och jag förstår att det är min recension som gjort dig upprörd. Men jag är inte alldeles säker på vad som upprör dig.

Jag får en stark känsla av att det är du som är föräldern till Kim i min recension. Du håller med om precis allt som Ambjörnsson säger och hoppas nu att Alice förälder skall läsa och fatta hur viktigt det är att vi tänker på färgen rosa.

Jag försöker argumentera för att Alice förälder kommer att tycka att boken handlar för mycket om könsroller (med på tok för mycket referenser till genusforskning) och för lite om dom rosa objekten (barnkläder, leksaker, skjortor etc.).

Din sista släng om att det är oetiskt att säga vem man intervjuar kan jag inte ta på allvar. Eftersom du använder ett uttryck som ”informanternas anonymitet” antar jag att du har bläddrat i en handledning för hur man skriver uppsats. Om du bläddrar i den en gång till så kommer du att se att man skall delge läsaren sådan bakgrund som är relevant, vilket kan vara kön, klass, ålder, etnicitet, sexualitet, boendeplats, politisk hemvist, etc etc… Människor svävar inte i luften, inte ens i akademiska forskningsrapporter.

Kettil Johansson Redaktionen 2012-02-21 12:50
 

Inte relevant för denna diskussionen, men heter det inte ”Alices förälder”? Hade jag korrat hade jag skrivit det så.

Lina Arvidsson Redaktionen 2012-02-21 19:35
 

Skriv aldrig arga bloggkommentarer i vredesmod, skulle det kunna heta ;) Jag erkänner villigt att jag blev ganska upprörd, det är en av mina svagheter. Och visst KAN det vara så att det är ett problem gällande urvalet i de här studierna. Jag tror att det hänger ihop med att det här faktiskt inte är någon vetenskaplig text utan en populärvetenskaplig och att många saker som skulle vara självskrivet viktiga i en vetenskaplig text, som tex urval- och metodavsnitt, i princip inte finns med här eftersom de flesta förmodligen skulle uppfatta det som irrelevant för berättelserna som ska förmedlas.

Vi ska inte glömma att Ambjörnsson – precis som hon är tydlig med – valt att vissa fram vissa berättelser hon, utifrån sina teoretiska utgångspunkter och förförstålse, har funnit är relevanta. Om dessa enbart är Stockholmsförankrade kan det såklart ha betydelse och det perspektivet är det bra att du uppmärksammar. Men vi får inte glömma att styrkan i intervjuundersökningen som metod ligger i att visa på exempel (som inte behöver vara generella!) som både stödjer och motbevisar ens teori. Det tycker jag att Ambjörnsson gör, utifrån sin referensram. Hon har pratat med barn, med vuxna män, med feministiska aktivister, med föräldrar – just eftersom hon uppfattat att rosa tycks ha en SÄRSKILD eller särskilt stor betydelse för dem. Hade det varit intressant att intervjua någon som inte brytt sig om färgen? Förmodligen inte.

En biolog hade skrivit en helt annan berättelse om ”rosa” och en lingvist ytterligare en. De skulle också förhålla sig till helt olika teorier, metoder och vetenskapskulturer och komma fram till olika svar. Det är det som är tjusningen med forskning.

Styrkan tycker jag är att Ambjörnsson är så otrolig tydlig med sin position. Hon är genusvetare och har valt att skriva om rosa ur det perspektivet, för det är det hon kan bäst. Hon knusslar inte eller påstår sig vara apolitisk som jag uppfattar att många forskare gör, utan är väldigt tydlig i sin inledning.

Om du vill diskutera saken ytterligare gör jag det gärna! Men kanske via mejl, jag börjar bli långrandig… =)

Malene Oregistrerad 2012-02-21 20:22
 

Svar till Lina från korraren, (vi kan ju ha en parallell diskussion) så är det lite kruxigt med genitiv s. Hade ungen hetat Henrik hade det varit självklart att det hette Henriks förälder, men när det är Alice blir det för mig knepigare. Jag går i det här fallet på uttalet, men jag kan ha fel. Fast jag misstänker att vi bägge kan ha rätt.

Anna Liv Lidström Redaktionen 2012-02-21 23:08
 

Anna Liv: Och jag tänker så här, hade det varit Klas hade man skippat s:et. Men eftersom Alice slutar på e tar man med det. Jag googlade det o det verkar diskuteras livligt.

Lina Arvidsson Redaktionen 2012-02-21 23:20
 

@malene

fint så,
som kritiker har jag en tendens till att vara kritisk.. ambjörnssons bok var 1 av 2 till mig själv i julklapp och jag hade sjukt höga förväntningar på den, kanske är det delvis därför jag är så kritisk… det är såklart en jätteviktig bok

kettil Oregistrerad 2012-02-22 07:10
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?