Recension

: Tabula Rasa Hotels
Tabula Rasa Hotels Jonas Joelson
2012
Forum
5/10

Har du hört den förut?

Utgiven 2012
ISBN 9789137137018
Sidor 320

Om författaren

Jonas Joelson är 33 år, bosatt i Stockholm och arbetar som copywriter. Han har gått Benettons reklamskola Fabrica, gjort jobb åt Acne och skrivit manus åt SVT, bland annat för Humorlabbet. Tabula Rasa Hotels är hans debutroman.

Jonas Joelsson Foto: Kalle Assbring
Foto: Kalle Assbring

Sök efter boken

För tio år sedan jobbade de på .com-bolagen, för tjugo år sedan inom finanssektorn. Nu jobbar de visst på reklambyrå. Jag syftar på de unga män som har huvudrollen i den svenska, eller snarare Stockholmska, generationsromanen. De är unga män som vet sitt värde och lever i en tillvaro där bara det bästa duger. Unga män som kan alla trender och som lever sina liv som modernitetens allra främsta förtrupp.

Jonas Joelson uppvisar med sin debut Tabula Rasa Hotels en välbekant skildring av just dessa unga män. För även om reklambranschen är ny för genren så är det mest en uppdatering för 10-talet, historien som sådan innehåller alla de obligatoriska momenten som inte är lika tidsbundna. Huvudpersonen David Skoglund, vars CV till stora delar påminner om författarens eget, är byråns stjärna. Han levererar idéer. Det gör han utan att direkt behöva anstränga sig och istället kan han lägga sin tid på att missköta relationerna till sina vänner, flickvänner, älskarinnor, kollegor och kunder, att dricka, att ta droger och att bara vara trendig och modern. Han är cynisk, ironisk, allmänt otrevlig och tar för sig av Stockholms uteliv med ett aldrig sinande självförtroende. Men sen händer något.

Hela romanen är uppdelad i ett före och ett efter, där ett halvår i tid skiljer vartannat kapitel åt. I efter-delen har Davids stjärna dalat ordentligt. Som person är han dock ganska oförändrad för det enda som egentligen ändrats är att hans status, hans relativa värde i förhållande till sin omgivning. Ofta brukar ju en person på väg utför väcka en viss sympati hos läsaren. Även om situationen är självförvållad så sitter man ju liksom och håller andan och tänker lite ”nej, gör inte det där”. Så icke här, David är osympatisk oavsett statusläge och det skall inte alls tolkas som negativt, för det omvända hade gjort det hela olidligt.

När jag för länge sedan läste Per Hagmans Cigarett var det (vilket jag tror även gäller för Joelson) med en enorm fascination för just den ytliga, men ändå så lockande framställningen av utelivsdekadensen i huvudstaden. På senare år har jag läst flera av dess gelikar, med samma typ av huvudperson, och för sammanhanget kan Tomas Jacobssons Morfin och Henrik Langelands Wonderboy nämnas vilka med dess huvudkaraktärers yrkesroller än mer knyter an till Tabula Rasa Hotels. Så genren är välbekant. Men när jag läser denna roman uppstår ändå en slags trötthet som jag inte upplevt tidigare. En trötthet som faktiskt förvånar mig då denna roman ändå inte kan sägas vara sämre än de två nämnda.

Tabula Rasa Hotels är faktiskt både medryckande och har de rätta tidsenliga miljöerna. Man kan utan att överdriva även säga att den utgör en slags tidsdokument, för även om den kretsar kring en värld med ganska få invånare så har ju reklambranchen både en stjärnstatus och en avgörande betydelse för att upprätthålla konsumtionssamhället. Ja i boken finns även ett ganska skojigt parti om framtiden för konsumtionssamhället, där en isländsk visionär pratar om den framtida intoleransen som kommer att möta de kroniskt överkonsumerande. Hur dessa kommer att ses som parior som förstör vår planet och som därmed måste skickas i läger för omskolning. Ett annat parti som också är ganska roande är det där huvudpersonen konstaterar att nästan alla hans idéer är snodda från konsten och hur han betraktar konstnärer som en slags dåligt avlönande underleverantörer till reklamarna. Mindre roande är dock de alldeles för långa sexscenerna, vilka snarast kastar en tillbaka i tiden till tioårsåldern när man kunde hitta plastpåsar fyllda av porrblaskor vilka alltid innehöll en sektion med fejkade ”läsarnas egna berättelser”, betygssatta med ett honorar på några hundra kronor (för övrigt en litterär upplevelse jag tror är förpassad till historiens stora skräpkorg!).

Ja Tabula Rasa Hotels innehåller alla de delar som behövs för att följa i traditionen av den svenska generationsromanen. På det sättet påminner romanen om en konsert med Iron Maiden, en Bondfilm eller en måltid på McDonalds: man vet nämligen exakt vad man får. Fast det kanske är just det som är problemet.

Oscar Rooth

Publicerad: 2012-02-22 00:00 / Uppdaterad: 2012-02-23 20:51

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4581

3 kommentarer

Gillar liknelsen på slutet. Tryggt med förutsägbarhet men är det vad jag vill ha? Ibland ja.

Emeli Oregistrerad 2012-02-22 14:18
 

Jag håller med Oscar, läste boken och kände att den ibland blev förutsägbar. Trots det en stark 3a av 5.

Matte Larsson Oregistrerad 2012-02-22 18:05
 

[...] Några andra bloggar som har recenserat är Breakfast book club och Dagens bok. [...]

Tabula Rasa Hotels av Jonas Joelson | Bokbiten Oregistrerad 2012-05-18 00:23
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?