Jag är imponerad av Carolina Gynning på många sätt. Hon är den skandalomsusade före detta modellen, Big Brother-vinnaren och programledaren som har lyckats bli folkkär. Hon målar fantastiska tavlor och har publicerat tre böcker tidigare. 2005 kom den självbiografiska Ego Girl där hon beskriver hur hon som 17-årig modell blev indragen i en värld av droger och sex innan hon till slut redde ut sitt liv. 2007 gav hon tillsammans med Alex Schulman ut Privat: mejlkorrespondens och 2009 gav hon tillsammans med Ingrid Carlqvist ut Ego Woman, den självbiografiska fortsättningen på Ego Girl.

Nu är Carolina Gynning återigen aktuell, den här gången med thrillerdebuten Laura – flickan från havet som av henne själv beskrivs som ”dirty crime”. Romanen inleds med att Laura ensam vandrar runt i det som är kvar av Khao Lak i Thailand efter det att tsunamin sköljde över turistorten i december 2004. Laura är den enda, förmodat överlevande i sin familj. Föräldrarna hittas snart döda men hennes tvillingsyster Vanessa är fortfarande försvunnen när Laura åker hem till Sverige igen, nu med en ny identitet. När hon kliver av planet är hon inte längre Laura den gråa museiguiden utan Vanessa, den sprakande chefredaktören för modemagasinet Glory. Laura tar över Vanessas liv, hennes glassiga lägenhet, hennes livsverk och jobb på Glory, hennes pengar och hennes pojkvän. Laura glömmer sitt eget förflutna och tar samtidigt över Vanessas mörka och hemliga förflutna.

Laura – flickan från havet är en berättelse om framgång men också om framgångens baksida. En berättelse om prostitution, droger, våld och lögner. Romanen hade kunnat vara ytterligare ett inlägg i Twitter-debatten #prataomdet, om debatten hade varit lite mer skruvad och grövre och romanen hade varit mindre skruvad och mindre grov. Det här är verkligen ingen lustfylld läsning även om boken har beskrivits som en ”sexig bladvändare” av förlaget.

Språket andas alldeles för mycket ungdomsroman av den massproducerade typen á la Tvillingarna, vilket jag slukade i min barndom men känns platt och tråkigt för mig som vuxen läsare. I kombination med handlingen som kretsar kring en stulen identitet, mycket droger och väldigt mycket sex och våld känns det lite märkligt. Slutet är alldeles för förenklat för en historia som denna. Carolina Gynning vet själv hur det är att bruka droger, och vet förmodligen att vägen ut inte är enkel, ändå har hon skrivit en bok som trivialiserar och låtsas att man kan fly från sina problem. En bok med det här ämnet kräver lite mer allvar. Carolina Gynning försöker skapa en ny säljande genre, tar i alldeles för hårt och korsar en kriminalroman med en samling sexnoveller. Resultatet är ett platt fall till marken. Bokens enda plus är att den tillåter kvinnor att spela fult och dirty.

Jag hade ärligt talat förväntat mig mer av Carolina Gynning. Det finns områden där hon imponerar på mig men som författare gör hon det inte.