Recension

: Den föreställda mångkulturen
Den föreställda mångkulturen Magnus Nilsson (2)
2010
Gidlunds
9/10

Litteratur, klass och det mångkulturella Sverige

Utgiven 2010
ISBN 9789178447930
Sidor 228

Om författaren

Magnus Nilsson (född 1975) är litteraturvetare och verksam vid Malmö högskola. Han doktorerade 2003 med avhandlingen Den moderne Ivar Lo-Johansson och har även skrivit Arbetarlitteratur (2006) och Den föreställda mångkulturen. Klass och etnicitet i svensk samtidsprosa (2010).

Sök efter boken

För bara några decennier sedan var Sverige ett Homogent land där alla var blonda och kristna, röstade på Socialdemokraterna och såg på Hylands hörna i teve. Så fick vi Invandrare, nya maträtter, moskéer, segregation och utanförskap. Och så småningom även Invandrarförfattare, som på bruten svenska tecknade ned sina lite deprimerande men ändå färgstarka erfarenheter från det Nya Sverige.

Okej, lätt ironiskt, men nog brukar historieskrivningen se ut ungefär sådär. Vad litteraturvetaren Magnus Nilsson visar i Den föreställda mångkulturen. Klass och etnicitet i svensk samtidsprosa är inte bara att föreställningen om det mångkulturella Sverige bygger på berättelsen om det gamla homogena Sverige, som förstås i sig är en fiktion, utan också på föreställningen att det i samtiden är just kultur som ligger till grund för de motsättningar och problem som finns och kan uppstå i samhället.

Sedan ungefär kalla krigets slut finns en allmän västerländsk föreställning om historiens slut och ideologiernas död. Inte minst i Sverige har rådande retorik gjort gällande att klassamhället i stort är avskaffat. När ideologi, klass och ekonomiska orättvisor underkänts som förklaringsmodeller kommer så kultur och etnicitet i fokus.

Av en ren slump råkar jag läsa Den föreställda mångkulturen parallellt med Linnea Nilssons och Emil Schöns Fult folk. Samtal med sverigedemokratiska väljare och Magnus Nilssons bok fungerar i mångt och mycket som en klockren teoretisk grund till de världsbilder som målas upp i Fult folk. Inte minst beskriver Nilsson den ”brytningstidens känslostruktur” – ”Känslan av att befinna sig i skärningspunkten mellan ett traditionellt och stabilt förflutet och en svåröverskådlig och föränderlig framtid” – som något som egentligen präglat hela den moderna tiden. Under större delen av 1900-talet kunde den här oron hanteras med hjälpt av ideologier och klassmedvetande. Nu förstår vi den med förkärlek som etnicitet, som kulturella skillnader, ibland gränsande till ren och skär rasism.

Nilsson visar hur sådana identitetspolitiska läsningar i olika utsträckning präglat mottagandet av en rad samtida romaner – Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött, Marjaneh Bakhtiaris Kalla det vad fan du vill, Lena Anderssons Var det bra så?, Hassan Loo Sattarvandis Still, Susanna Alakoskis Svinalängorna och Åsa Linderborgs Mig äger ingen – men också hur dessa romaner ofta rymmer en kritik mot just den typen av problemförståelse. Kultur är ju inte ras, kultur är något flytande, subjektivt, ständigt föränderligt och konstruerat.

Kulturella skillnader är också något helt annat är ekonomiska motsättningar. Ekonomiska orättvisor kan inte lösas genom någon form av upprättelse eller erkännande. De kan bara lösas genom omfördelning, och när klass uppfattas mer som en fråga om smak och stil än som ekonomi, ja, då går möjligheten till verklig förändring helt enkelt förlorad.

Den föreställda mångkulturen är samhällstillvänd litteraturvetenskap när den är som bäst. Nilsson både tar de undersökta romanerna på allvar och sätter in dem i ett större sammanhang, som en del av vår förståelse av samhället, som något som både färgas av våra föreställningar och som är med och färgar dem. Det här är helt enkelt skönlitteratur som något ytterst relevant.

Ella Andrén

Publicerad: 2010-09-11 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-15 22:59

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3859

2 kommentarer

En fullständigt underbar bok, att en litteraturvetare att gett sig in i diskursen mångkultur är bara att tack för då den har monopoliserats ett bra tag av andra yrkesgrupper.
Att problematisera rasism- antirasism som egentligen samma sak är briljant.

Maria Nilsson Oregistrerad 2011-07-02 22:37
 

Det låter som en bok jag hemskt gärna skulle vilja läsa.

Camilla Hällbom Redaktionen 2011-07-03 16:19
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?