Recension

: Fabrikör Liljeroos luftskepp
Fabrikör Liljeroos luftskepp Arto Paasilinna
2009
Brombergs
3/10

Luftskepp med för tung barlast

Utgiven 2009
ISBN 9789173372107
Sidor 266
Orginaltitel Liikemies Liljeroosin ilmalaivat
Översättare Camilla Frostell

Om författaren

Arto Paasilinna föddes den 20 april 1942 i finska Lappland. Fram till mitten av 70-talet var han journalist, men bestämde sig därefter för att börja skriva böcker på heltid. Debuten gjorde han dock redan som 22-åring. Sedan dess har han givit ut ungefär en bok om året

Nordens roligaste författare – En inofficiell hyllningssida.

Sök efter boken

Den manodepressiva före detta kommundirektören och numera näringslivsombudsmannen Hemmi Elstelä är tegelfabrikör Liljeroos högra hand. Hemmi, som bokstavligt talat har huvudet i det blå, lyckas med sina galna idéer göra det Liljeroosska teglet känt över hela världen.

När Liljeroos kommer över på en heliumanläggning till ett oslagbart pris beslutar sig de två männen för att bygga en zeppelinare som de kan göra reklam för företaget med. Under en av sina depressiva perioder råkar Hemmi släppa iväg ett rockband i luftskeppet.

De oduschade, drogpåverkade hårdrockarna har ingen aning om hur de ska styra luftskeppet och de driver bort med vinden mot Kina. Det förrymda luftskeppet blir en världssensation, och leder bland annat till att en trupp turkiska luftgymnaster kopplas in, en stackars kamel får hänga i luften dinglandes i ett rep, hunden Turre blir jordbävningsoffrens räddare och Hemmi gifter sig med Liljeroos företagsjurist.

Fabrikör Liljeroos luftskepp av Arto Paasilinna är en skröna utan begränsningar. Historien följer ingen given linje, utan driver omkring som ett ostyrigt luftskepp. Ohämmat och otroligt.

Det skulle kunna bli något bra av det, men jag kan lätt räkna de antal gånger boken får mig att skratta: tre. Själva historien är rolig, karaktärerna ganska komiska, men framställningen är så platt att allt faller som en sten (eller ett luftskepp tömt på helium).

Boken innehåller helt enkelt för mycket. Ingenting behandlas på djupet utan bockas snabbt av, det hinner inte bli underhållande. Allt sker helt utan eftertanke, som om författaren haft ordentligt bråttom. För många onödiga tekniska detaljer gör att berättelsen stannar upp på fel ställen och de episoder som skulle kunna locka till skratt knuffas undan.

Visst tror jag att man kan driva med det mesta, även med riktigt allvarliga saker, men roligt blir det först när kontrasten mellan det tragiska eller förskräckliga, och det komiska blir uppenbar. Paasilinna beskriver jordbävningskatastrofer, koreanska flyktingar, drogberoende, psykiska sjukdomar och andra hemskheter, men de behandlas som ett skavsår på hälen, varken allvarligt eller roande, bara irriterande faktum.

Fabrikör Liljeroos luftskepp blir något sorts mellanting mellan mysig feel-goodbok och skrattframkallande humor. Konceptet har säkert potential, men boken misslyckas inom båda genrena. Det blir inte mysigt och härligt, och inte heller absurt roligt. Det blir mest bara tråkigt och intetsägande. Något av ett antiklimax på varje sida.

Jag känner mig besviken på boken. Särskilt eftersom Paasilinna anses vara en av Finlands roligaste författare. Detta är den första bok jag har läst av honom, och kanske hade jag för höga förväntningar.

Textutdrag (Visa/göm)

Anna Nygren

Publicerad: 2009-12-14 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-06 13:35

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3553

3 kommentarer

För att kunna läsa och tillgodogöra sig Arto Paasilinnas böcker, så krävs bara ett par små saker! För det första så måste man ha humor, och för det andra en förmåga att kunna skippa analyserande och faktabaserade uppfattningar. Strunta fullständigt i fakta, och kasta er ut i fantasin så blir er läsupplevelse äkta Paasilinnisk!
Det vill säga MYCKET UNDERHÅLLANDE!!!
Det man inte kan ironisera och skämta om, är inte så mycket att överhuvudtaget gräva ner sig i.

Oddbjörn Hedin Oregistrerad 2010-01-02 12:26
 

Jag kan nog förstå vad du menar. Jag är kanske en hopplöst humorfri människa. Men jag tycker att Paasilinna har lite för mycket fakta i boken (alla fotnoter och liknande), och lite för lite kluriga kommentarer. Kanske gillar jag helt enkelt en annan sorts humor.

Anna Nygren Oregistrerad 2010-01-03 18:32
 

Det känns som om 80% av boken består av detaljerad fakta (oftast ovidkommande). Om man då enligt Oddbjörns tips skall bortse från detta blir det inte mycket kvar. Mest tröttande, men oxså något fascinerande, att han orkar spotta ur sig så mycket ord. Kommer att tänka på Brasses korv-sockerkaka… Bara för att man stoppar i allt man har tillhands så behöver det inte bli bra. Arto hade behövt få vettig feedback av någon då han skrev detta. Det sägs ju att det är svårt att få en bok utgiven. Här verkar det ha gått väl lätt

Sonny Oregistrerad 2011-11-09 19:35
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?