Recension

: Livet är kort, Rytkönen lång
Livet är kort, Rytkönen lång Arto Paasilinna
Brombergs
7/10

Rappa vändningar i välpackad roman

ISBN 9176088758
Översättare Camilla Frostell

Om författaren

Arto Paasilinna föddes den 20 april 1942 i finska Lappland. Fram till mitten av 70-talet var han journalist, men bestämde sig därefter för att börja skriva böcker på heltid. Debuten gjorde han dock redan som 22-åring. Sedan dess har han givit ut ungefär en bok om året

Nordens roligaste författare – En inofficiell hyllningssida.

Sök efter boken

Jag rekommenderar denna bok till alla eftersom den kan avklaras i ett nafs. Paasilinna dök upp i mitt liv förra sommaren med boken Kollektivt självmord. I efterhand erkänner jag att jag aldrig lyckades läsa den färdigt av någon anledning. Efter att ha läst Livet är kort, Rytkönen lång har jag nog inget annat val än att läsa färdigt den först nämnda romanen. Detta kanske inte räcker som motivering för alla…

Efter ett litet tveksamt steg in boken så möts jag av ett inte lika tveksamt hugg från storgäddan, glupska gaddar som biter tag i mina läsglasögon. Paasilinna är vital, rejäl och rakt på sak när han berättar en historia. Romanen i fråga är en enkel berättelse som inte behöver förklaras alltför ingående. Kort sagt den är fri från krusiduller och ska nog kunna tilltala de flesta.

Det pensionerade lantmäterirådet och före detta pansarsoldaten vid namn Taavetti Rytkönen står någonstans mitt på en gata i Helsingfors och funderar varför han just står där, och varför han har en massa pengar i händerna. Som tur är dyker det upp en taxi, Seppo Sorjonen är chaufför och Rytkönen kastar sig in i bilen och beger sig ut å äventyr. Lika snabbt som de två herrarna börjar känna en viss kamratskap börjar Sorjonen ana att Rytkönen lider av någon typ av minnes förlust kanske åldersdemens.

Under några månader reser sällskapet runt i Finland i ett högt tempo. De bor på hotell, träffar Rytkönens gamla kamrat Mäkitalo från kriget, ödelägger en hel bondgård, stöter på Balkan bor och fäller en hel flock tjurar med gevär som förvandlas till välsmakande korv och ångande grytor och så dricks det en hel del värmande sprit. Trots att Rytkönens tilltagande demens hotar hela äventyret så fullbordas det.

Romanen påminner mig stundtals om vissa av Sture Dahlström böcker. Det planlösa resandet som kan leda till precis vad som helst, och som dessutom håller bekymmer på avstånd är tilltalande. Stundtals känns det som Paasilinna kanske suttit för länge i bastun och ur sin fantasi funderat ut de mest legendskapande skrönor som går att uppfinna. Och det är just vad det hela handlar om, att se och göra det som är intressant i livet. Blandningen av gamla och nya generationer och kulturer och att få det hela framstå som fullt naturligt lämnar en trevlig känsla inom mig.

Textutdrag (Visa/göm)

Ranald MacDonald

Publicerad: 2002-02-24 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-06 14:03

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #483

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?