Utgiven | 2007 |
---|---|
ISBN | 9789146216384 |
Sidor | 123 |
Översättare | Gunnar Harding och Tore Janson |
Ett främmande hus, en bortrest make. Catullus smyger in i sovalkoven där den vackra Clodia ligger utsträckt på sängen. Hennes stora mörka ögon glöder av hetta. Catullus tillbringar natten i älskog med henne. Morgonen efter går han hem och skriver en hymn på en papyrusrulle som han putsar med pimpsten. Där kallar han henne istället för Lesbia. Hennes make är ju trots allt en krigsherre, ökänd för sina grymma metoder. Senare på kvällen stryker Catullus längs Roms gator. Där får han syn på sin älskade Lesbia i en gränd, hållandes en annans kuk i handen. Den smutsiga slynan, tänker han i sin förtvivlan. Det är säkert inte ens den första kuken hon stoppar i munnen idag. Återigen går han hem till sin papyrusrulle.
Det är lätt att börja fantisera när man läser Catullus. Nästan allt vi vet om honom kommer från hans dikter men som alla vet är en diktares liv och hans verk inte samma sak. Det vi vet om skalden är att han föddes omkring 84 f. Kr. och att han levde större delen av sitt vuxna liv i Rom. Troligen var han relativt förmögen och hade därför råd att umgås i en liten krets poeter som kallade sig neoteriker, dvs. de nya poeterna. Neoterikerna var inte intresserade av den episka dikten utan fann istället nöje i epigrammet, idyllen och den satiriska kortdikten. Man ägnade sig åt dagsländor som i Catullus och Ovidius fall skulle leva vidare genom latinundervisning.
Idag läser vi Catullus såväl som Ovidius av helt andra anledningar. Vi läser dem till och med av andra anledningar än för hundra år sedan. Om man slår upp Catullus i Litteraturens klassiker (i översättning av Elias Janzon) och läser urvalet av dikterna får man en helt annan bild av honom än om man läser Gunnar Hardings och Tore Jansons urval. I Litteraturens klassiker finner man en högstämd och något präktig poet. Hos Harding och Janson är han charmigt jordnära. Visst, det handlar nog mycket om tidens tand, men ändå. Det är tråkigt att dagens litteraturstudenter inte finner en dikt som denna i sina urval.
Sluta fundera på varför ingen kvinna vill sära
på sina smidiga lår under dig, Rufus, tyvärr,
inte ens om du gör henne mjuk med dyrbara kläder
och med juvelernas glans söker få henne på fall.
Det som besvärar dig är ett elakt rykte som skvallrar
om att där lever en bock inne i armhålan din.
Alla är rädda för den, vilket inte är konstigt, för ingen
flicka vill dela säng med en sån hiskelig best.
Därför bör du plåna ut den plåga som pinar var näsa,
Eller ej undra mer varför de rymmer sin kos.
Det som verkligen fascinerar mig när jag läser Catullus är vilka otroliga svängningar mellan högt och lågt han kan göra. Plötsligt kan ett "nerpissat luder" förvandlas till en gudaskön älskarinna som trippar fram längs den sapfiska strofen. Dikterna är både vackra och vulgära men framförallt väldigt charmiga.
I den bemärkelsen är urvalet också en påminnelse om att det inte är så stor skillnad mellan människor idag och människor för tvåtusen år sedan. Man tänkte och kände på ungefär samma sätt då som nu. Det är en viktig påminnelse som gör urvalet värt varenda krona.
Publicerad: 2007-11-23 00:00 / Uppdaterad: 2011-07-04 00:23
2 kommentarer
Ett roligt val av dikt – man undrar vad folk gjorde åt armsvett under antiken?
Beträffande Ovidii amorösa äventyr kan man fråga sig hur verkliga de var, om de inträffade eller om dikterna mest skrevs för att denna grupp poeter skulle roa varandra. Givetvis till ett gott vin. En rätt angenäm bild.
#
Jag menade Catullus. Men det gäller nog båda.
#
Kommentera eller pinga (trackback).