Biografin har tveklöst fått en renässans på senare år. Och precis som den omhuldade och närbesläktade mikrohistorien kan biografin genom sitt mindre perspektiv nagla fast en hel del av de stora historiska skeendena, både rent fysiskt och mentalt.
Det har latinprofessorn Tore Janson tagit fasta på i Romarinnor och romare. Livet i antiken. I tolv tämligen fristående avsnitt beskriver han en eller flera olika personer som levde under den långa romerska antiken och i det vida romerska riket, från republikansk tid ett par hundra år innan Kristi födelse fram till Västroms fall på 400-talet. Kapitlen går i princip att läsa hur man vill, men är kronologiskt ordnade så att de faktiskt ger åtminstone en aning om just Romarrikets enorma utsträckning i tid och rum.
Janson gör en beundransvärd ansats att lyfta fram hur romare med olika livsvillkor faktiskt haft det. Han berör slavar, soldater och tidiga kristna och han är betydligt mindre centrerad kring staden Rom med omnejd än de flesta av sina kollegor. Men materialet sätter ohjälpligt snäva ramar för projektet. Långt ifrån alla hade möjlighet att lämna något skrivet efter sig. Romarinnorna lyft särskilt fram i titeln, men som direkta källor finns de knappast med alls. Berättelser och rykten om ett par kejsarmödrar tas upp, liksom ett gravtal över en idealisk hustru. Kvinnor figurerar i rättegångsprotokoll, brev och historieskrivning, men kommer med något enstaka undantag aldrig själva till tals.
De romare vi kan veta mest om är istället män mer eller mindre högt upp på den sociala rangskalan. Mycket utrymme i Jansons bok ges de som lämnat mycket skrivet efter sig, och alltså också är tidigare välkända namn. Catullus, Horatius, Plinius den yngre, Juvenalis, Apulejus och Ausonius är alla författare eller filosofer man för all del kan läsa om även annorstädes. Men Janson använder dem också medvetet för att luska fram vad han kan av romersk vardag och romerska tankesätt.
Romarinnor och romare är helt personligt hållen och författaren drar sig inte för att fälla tämligen privata omdömen om sina studieobjekt. Samtidigt gör han det så avslappnat och öppet att det värsta som kan hända är att man inte håller med honom. Hans ibland ganska fräcka paralleller mellan dåtid och nutid ger dessutom eviga tankeställare. Hur lika eller olika är vi egentligen dem som levt innan oss?
Publicerad: 2007-08-25 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-15 21:02
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).