Recension

: Mitt psykiatriska liv
Mitt psykiatriska liv Johan Cullberg
2007
Natur och Kultur
7/10

Den stora insatsen

Utgiven 2007
ISBN 9789127025530
Sidor 273

Om författaren

Fotograf: Charlotte Hall

Johan Cullberg är professor i psykiatri med lång erfarenhet från kliniskt och vetenskapligt arbete. Han är efter sin pensionering verksam vid FoU-enheten vid psykiatriska kliniken, Danderyds sjukhus. Johan Cullberg har också skrivit klassikern ”Kris och utveckling”, samt läroboken ”Dynamisk psykiatri” (2001) och ”Skaparkriser” (1994), om Strindberg och Dagermans livskriser.

HUBIN – Human Brain Informatics – Läsa om Cullbergs vetenskapliga arbeten, bla det så kallade Fallskärmsprojektet. Målgruppen är människor mellan 18 och 45 år som för första gången söker hjälp för en psykos.

Sök efter boken

Det är häpnadsväckande vilken oroande bild Johan Cullberg målar upp av psykiatrin i Sverige från 60-talet och framåt. Vi har alltså ett ämnesområde som är menat att vårda människor i deras mest stormande och anfrätande mentala olyckor, men vars organisatoriska och beslutsfattande spelregler verkar präglas mer av prestige och trångsynthet än målet att läka. Psykiatrin framstår här som en bräcklig, ineffektiv och ibland människoförstörande vårdapparat. Patienten är ett röstlöst objekt vars känsloliv ska utplånas genom övermedicinering. Förslag på förändring kan avslås med den högre instansens rena magkänsla som grund – belägg är överflödiga. Ett mediedrev sätter lätt krokben för det mest fruktbara projekt. Vilken skola psykiatern tillhör avgör även vad denne krampaktigt måste strida för och emot – förenklat kan man säga att det handlat om huruvida de biologiska eller de psykodynamiska orsaksförklaringarnas förträfflighet har kunnat hävdas högst.

Om detta skriver Cullberg i sina memoarer Mitt psykiatriska liv, och skildrar genom sin uppväxt och karriär psykiatrins utveckling. Som det anstår goda memoarer utspelar de sig också i skuggan av en större samtidsbild. Till exempel får man en överraskande upplevelse av avstånd i tid när frågor om abort och transsexualitet dyker upp. Här finns också berättelsen om brodern och konstnären Erland Cullberg, som levt merparten av sitt liv som schizofren varigenom författaren fått tillgång till ett viktigt anhörigperspektiv bredvid sin yrkesroll. Men mest ligger fokus på det psykiatriska arbetet och ämnets förändring över tid. Cullberg startar under sitt yrkesverksamma liv ständigt nya projekt, han ger ut böcker och strävar efter en gynnsam syntes av läror. Idag är han ett av svensk psykiatris största namn.

Cullberg uppvisar i sina memoarer engagemang, patos och uppriktighet. Det han berättar är utan tvekan viktigt. Samtidigt är han inte en så medryckande memoarförfattare som man kunde önskat – det är en en ganska blek och lätt fackboksaktig prosa han sysslar med och han undlåter ibland att gå in på djupet när det börjar bli intressant för att istället ge utrymme åt mindre fängslande partier. Till exempel är redovisandet av sektoriseringen rätt seg och de flesta karaktärer stannar av i något slags halvt skissat lika-utrymme-för-alla-stadium.

Den misstroendeingivande bilden av psykiatrin (och denna recensions förfasande inledning) till trots finns en stark förhoppning. Utvecklingen går framåt! Psykologin är en ung vetenskap och ur det perspektivet kan man kanske fortfarande tala om förlåtliga barnsjukdomar. Cullberg lyckas hursomhelst – fullt trovärdigt och till synes med korten på bordet – framstå som ett nyktert ljus i en vansklig och outforskad värld där det är svårt att balansera öppenhet och optimism med en sund skepsis. Detta är berättelsen om någon som under sitt liv gjort en stor insats. Jag vågar hoppas att den är sann.

Textutdrag (Visa/göm)

Johan Wirdelöv

Publicerad: 2007-09-26 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-03 10:22

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2645

4 kommentarer

Cullberg visar upp en oroade bild av psykiatrin på 60-talet, Cullberg visar upp engagemang, patos och uppriktighet lala. Den verkliga frågan är vad författaren tänkte när han tog på sig den där västen på morgonen?

Jonatan Oregistrerad 2007-09-26 18:48
 

eller varför han glömde cowboyhatten…

Oskar Oregistrerad 2007-09-28 23:12
 

Kan inte hålla med om att det är så förlåtligt. Människor far mycket illa pga de problem som prestige dålig kunskap som finns inom psykriatrin.

Anna Oregistrerad 2008-05-14 17:50
 

Jag har erfarenhet av psykiatrin och jag kan säga att gamla tanter pratar om långbad etc fortfarande som de bästa metoderna… och de som har jobbat längst är högst i rang… barnsjukdomar… men Johan Cullberg är skitduktig, bortse från westernstassen…

Sanna Oregistrerad 2008-10-11 22:40
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?