I Björn Calanders bok "Eldfacklorna – sju svarta hål" skildras människor i kris. De går balansgång på gränsen mellan liv och död. Boken består av sju fristående berättelser som speglar vad som pågår inombords och i relationen till andra när en människa balanserar på den sköra tråd som kallas liv. Det är starka berättelser som berör, brutalt och avsminkat berättade, som visar att vi måste uppskatta livet, i synnerhet om vi är friska, och inte låta oss bli nedslagna av sådant som egentligen inte är viktigt. Den ger också inblickar och erfarenheter som vi är lyckligt lottade om vi får genom en bok och inte den tunga verkliga vägen.

Det första hålet: Det är Johannes födelsedag. Han skulle ha fyllt 10 år men är död. Föräldrarna mår dåligt och beskyller varandra för att inte ha älskat sonen tillräckligt, inte ha brytt sig om. Och för att inte sörja tillräckligt, att inte bry sig om. Och dottern, lillasyster Ellen, som blivit över och inte räcker till. Ellen, vrakspillran som blivit över.

Andra hålet: Mikael har varit sjukskriven en längre tid, gått i terapi, haft problem. Först när han bestämmer sig för att det är dags att göra slut på lidandet finner han lugn. Han hade sex personer att ta avsked av. Sedan slutgiltig förvaring. In suicide we trust. Frågan han brottas med är varför man ska leva om man ändå ska dö.

Fjärde hålet: Tankar på dödsbädden. Ångesten över det liv som varit. Ångesten över det som ska komma. Insikten om att det är självförvållat. Utslagen lever efter år av alkoholmissbruk. 59 år gammal, mor till fem barn. Magdalena berättar om sitt liv och om minnena av skolan, barnen, männen.

Femte hålet: Annika och Johan väntar barn. Men Johan heter egentligen Jovan och kom till Sverige som flykting för tio år sedan. Hans bakgrund håller på att hinna ifatt honom och när hans syster Anela som han inte träffat eller hört av på tio år tar kontakt tvingas han konfrontera sina minnen och försöka berätta vad han varit med om för Annika.

Att få kliva rakt in i det allra mest privata hos en människa i kris är ett privilegium. De sju svarta hålen innehåller så mycket tankar och lidande att ingen av oss sannolikt, förhoppningsvis, kommer att få uppleva alla situationerna. Frågan är om man ens vill veta. Historierna handlar även om en oftast välvillig, men ibland väldigt oförstående, omgivning. Som anhörig eller vän är det en nyttig insikt att man ibland inte kan förstå hur gärna man än vill. På det sättet är "Eldfacklorna" en viktig bok.

Titeln är brutal. Boken är brutal. Den kastar läsaren rakt in i väldigt gripande situationer. Ibland blir det tungt att läsa vidare. Men man vill ju veta, inte fega ur. För mig är detta litteratur; för någon annan vardagen. På bokförlagets hemsida berättar Björn Calander att boken kom till den dag han skulle besöka sin svårt prostatacancersjuke far. Den tillkom i en sorts raserirustillstånd och det är nog så man bäst beskriver boken. Den skildrar frustrationen över ett tillstånd människan inte riktigt kan, men måste, hantera.