Recension

: Är klänningar farliga?
Är klänningar farliga? Annika Ruth Persson
2006
LL-förlaget
9/10

ABC i HBT

Utgiven 2006
ISBN 917053067X
Sidor 119
Illustratör Terese Oliw och Sanna Lindström

Om författaren

Fotograf: Maria O’Donnell

Annika Ruth Persson föddes i Örebro 1955. Hon är redaktör för tidskriften Ord&Bild och numera bosatt i Göteborg. Under 90-talet var Annika förläggare på Anamma Böcker och översättare av främst filosofisk facklitteratur.
Debuten ”Du och jag, Marie Curie” nominerades till Augustpriset i klassen ungdoms- och barnbok och fick en uppföljare med ”Erik Dahlbergsgatan 30″ 2006.

Sök efter boken

Identiteter, intressen, mötersplatser, organisationer, relationer, sex, föräldraskap, lagar, fobier, terminologi och symboler. Allt på strax över hundra sidor, med stor text, korta rader och massor av luft. Låter det orimligt och överambitiöst? Det är det uppenbarligen inte.

Annika Ruth Persson är kanske mest känd för Augustnominerade ungdomsromanen Du och jag, Marie Curie. Med Är klänningar farliga? Om homosexuella, bisexuella och transpersoner har hon petat ihop en fackbok i lättlästtappning som får mig att omvärdera hela konceptet.

Okej, jag har kanske inte direkt läst ett lättlästbok förut. Men är de inte liksom till för läsare som inte klarar av ”riktiga” böcker? Här får emellertid LL-förlagets slogan ”Vi skriver så folk förstår” en mycket vidare innebörd. Det kanske faktiskt inte är mer komplicerat än så här?

Lyssna till exempel på det här, svaret på frågan ”Vad gillar homosexuella, bisexuella och transpersoner att göra när de kelar och har sex med varandra?” – en väldigt explicit fråga som nog skulle få många att rygga en smula – men:

Det är olika förstås.
Kel och sex är att gotta sig med hud och mun och händer
och kön och öron och tår.
Det är människor som luktar, smakar, känner på varandra,
lyssnar på varandras andetag och hjärtslag,
ser varandra bli upphetsade och njuta.

Man får prova hur man gillar att göra.

Ganska klockrent faktiskt.

Som synes är texten uppdelad i kortare rader med ojämn högerkant, lite som en dikt. Och det tar den inte skada av. Tillsammans med Terese Oliws och Sanna Lindströms teckning skapar de avskalade meningarna en sort nyenkelhet som kan kännas både humoristisk och uppfräschande.

Mellan faktadelarna får vi träffa en mängd människor som berättar om sin tillvaro. Läderbögen Micke, Erika som är gift med Ulrika och helst bär kostym och slips, Claes som ibland vill vara Sara, Leo som har bytt kön, Arawn som inte vill behöva välja och Stig som minns när bögar jagades av polisen, till exempel. Olika, vardagliga individer.

För i slutänden är det väl inte mer komplicerat än så.

Ella Andrén

Publicerad: 2006-11-24 00:00 / Uppdaterad: 2014-10-17 20:27

Kategori: Recension | Recension: #2273

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?