I Sverige har manga, japanska tecknade serier, dykt upp i massor bara de senaste åren. I Japan har den långa anor. Det beror delvis på att det komplicerade skriftspråket krävde en annan tryckteknik där det inte var meningsfullt att skilja på bild och text på samma sätt som vi gjort. Men det är ändå tiden efter andra världskriget som Paul Gravett räknar som mangans egentliga livstid.

Inspirerad av amerikanska serier, men också av europeisk film som ”franska vågen” har manga fullkomligt exploderat under efterkrigstiden. I princip alla nu levande japaner har växt upp med manga, och den finns nu för alla upptänkliga ålders- och intressegrupper. Häri ligger också en av Gravetts viktigaste poänger, som boken i stort sett är disponerad efter: manga är inte en genre utan ett medium.

I väst förknippar många fortfarande manga med en specifik tecknarstil, som också på senare tid inspirerat många icke-japanska tecknare. Glittrande Bambi-ögon, en hel del våld och porrigt snygga tjejer är kanske vad de flesta associerar ordet manga till. Att mediet har betydligt mer än så att erbjuda visar Gravett med bravur – utan att för den skull glorifiera något.

Manga finns om allt och för alla. Här finns underhållning, skräck, spänning, relationer, sex, sport, historia, framtid, samhällskritik, golfinstruktioner, matlagningsmanga, ekonomimanga och politisk propaganda. När sekten bakom saringasattentatet i Tokyos tunnelbana 1995 värvade medlemmar var det till stor del genom manga. Efter kriget användes manga för att skapa opinion mot krig och kärnvapen, och det är heller inte ovanligt att företag använder manga i sina rapporter.

En del av syftet med Manga – Sixty Years of Japanese Comics är förstås att bemöta västerländska fördomar mot serierna. Inte minst lyckas Gravett göra viss komik av den kritik som förekommit framför allt i USA. Att 40% av den japanska bokutgivningen utgörs av manga ansågs till exempel förklara japanernas låga läskunnighet – tills man tvingades erkänna att den japanska läskunnigheten var mycket högre än den amerikanska. På samma sätt ansågs (och anses) våldsamma japanska serier öka våldet i samhället – förutom att Japan har fascinerande låg våldsbrottslighet. Ett inte helt onyttigt perspektiv.

Förutom ett smart, intressant och lättillgängligt textinnehåll har Gravetts bok en mängd fantastiska bildexempel. Manga är en sådan där stor, färgglad och fin bok som är rolig bara att sitta och bläddra i. Här har författarens teser allt stöd de om möjligt skulle kunna behöva i vimlet av olika stilar och teman. Det är bara att vidga sin horisont och njuta.