Man kan numer bota autism nästan helt och Lou tillhör den sista generationen som INTE? föddes innan detta blev möjligt.

#

Till P:

SF behöver inte alltid innebära att en Spockliknande varelse på planeten Knix år 4500 skjuter ihjäl slemmiga rymdmonster med sitt superduperneutronmuskedunder.

SF kan också innebära en historieomskrivningar (dvs Alternative history – något som bland andra författaren Harry Turtledove specialiserat sig på), tex en bok om vad som skulle hänt om tyskarna vann andra världskriget, att det amerikanska inbördeskriget gick till på ett helt annat sätt, etc. Ta bioaktuella filmen Sky captain and the world of tomorrow som utspelar sig under 1939, men ändå räknas som en SF-film. Filmen Gattaca utspelar sig i en miljö som ser ut att härstamma från 1950-talet, men där man flyger till Mars med rymdraketer. Filmen It's all about love ser ut att utspela sig i nutid, men är utan tvekan SF. Filmen 2001 börjar i människans gryning, när vi tar steget från neanderthalare till människor.

Science fiction = fiktiv vetenskap, kort och gott. SF kan vara i princip vad som helst.

Jag önskar att jag kunde skriva ner SF-författaren Ursula K. Le Guins underbara inledning i boken The left hand of darkness (1969), men jag får nöja mig med några små korta klipp om hur hon definierar science fiction och hur man ska förhålla sig till fiktion över huvud taget:

– "… somewhere between the gradual extinction of human liberty and the total extinction of terrestrial life."

– "If you like it you can read it, and a lot of other science fiction, as a thought experiment."

– "The purpose of a thought-experiment, as the term was used by Schrödinger and other physicists, is not to predict the future – indeed Schrödinger's most famous though-experiment goes to show that the 'future' on the quantum level, cannot be predicted – but to describe reality, the present world."

– "Science fiction is not predictive, it is descriptive."

– "All fiction is methaphor. Science fiction is methaphor, What sets it apart from older forms of fiction seems to be its use of new methaphors…"

#

Om jag får spinna vidare på Björn W:s resonemang – i vilken genre ska filmen Delicatessen placeras? Enligt Internet movie data base kategoriseras den som komedi, SF och romans. För mig är det en SF-film trots att den utspelar sig… ja, när då egentligen? Dåtid? Framtid? Det är väldigt diffust. Det finns ingenting i filmen (materiellt sett) som går att tolka som att det skulle vara en SF-film – det finns inga konstiga apparater eller underliga kläder – snarare för tankarna mig till fattigdomen i krigsdrabbade områden i Europa strax efter andra världskriget.

A clockwork orange klassas också som SF trots att filmen ser ut att utspela sig i ett verkligt 1960-tal.

Terry Gilliams alldeles fantastiska film Brazil (den är nästan mer skrämmande än 1984) ser ut att utspela sig under 1800-talet i någon bisarr William Gibson/Bruce Sterling- framtid (The difference engine) där framtida maskiner som datorer finns, men är anpassade utseende- och funktionsmässigt till dåtidens teknologi. Här är det mycket lättare att klassa filmen som SF.

Om nu allt och inget kan vara SF, hur ska man då kunna klassa något som SF och hur vet man när något är SF? Ja, det är kanske inte alltid helt lätt. För mig som växte upp med SF är det inte så svårt – jag går ofta efter känslan – det KÄNNS SF, det LUKTAR SF, det ANDAS SF, men hur och på vilket sätt kan jag omöjligen förklara. Det är små, små nyansskillnader som kan avgöra. Var går gränsen mellan techno, dance, pop och synth? Även den gränsen kan vara väldigt flytande.

Däremot vet jag inte riktigt om jag helt håller med Anders: "Sen faller det ganska naturligt att man placerar sin berättelse i en framtid eller parallell värld, som vi inte vet något om, än i nutiden, där det är svårare att göra sina fantasterier trovärdiga."

I många fall är det absolut så, men inte alltid! Jag kan tycka att det är ännu mer spännande att läsa en bok eller se en film som utspelar sig i nutid och på vår egen planet, där folk lever och beter sig precis som vi gör i verkligheten, men som innehåller något som egentligen inte hör hemma i vårt vardagsliv – tex en konstig maskin, eller att vetenskapen har utvecklat en medicin eller metod som inte finns på riktigt. Det kan snarare bli extra spänningskittlande att föreställa sig vad som skulle hända om det verkligen fanns en sådan maskin på riktigt.

Jag älskar tex Arthur C. Clarkes Rama-böcker som utspelas i nutid, men där människan kommer i kontakt med utomjordiskt liv. Samma sak är det med filmen Kontakt (som bygger på en novell av Carl Sagan) – filmen utspelar sig i nutid, men vi får kontakt med utomjordingar via radiosiganler. Signalerna innehåller instruktioner om hur man bygger ett rymdskepp – vilket vetenskapsmännen sätter igång och bygger.

#

Jag håller nog med S och Björn, framför allt Björn. Fiktiv vetenskap (som en sorts basdefinition). Om man bara säger "fantastisk", Anders, så hamnar ju Hundra år av ensamhet i samma fack! (Låt mig också säga -um. Um som i kriterium. Inte kriterie). Om fiktiv vetenskap alltså är kriteriet, kan man göra det hur grällt eller subtil man vill, som en nutidsskildring som bara är vagt förskjuten in i en parallell värld.

A Clockwork Orange VAR ett uttalat framtidsscenario. Hårddrog vissa tendenser in i en diffus näraliggande framtid. Jag såg den året den kom.

Men, som alla säger, gränserna flyter. det var där jag menar att författarens allmänna image också kommer in i bilden. jag valde Rydberg eftersom hon, om jag minns rätt, skrev en bok om en hjärna med ett öga som låg i en glasburk på ett labb och såg och tänkte och kände.

#

Om vi sätter det blyertsstrecket, var hamnar den här boken då?

#

Ah, ni är två Björn. H och W. Missade det.

Vad är det för speciellt med berättartekniken som gör boken till sf?

#