Elizabeth Moon är en av de stora inom science fiction och fantasy. Jag känner henne bäst från serien om Paksenarrion, bland den bästa fantasy jag läst. Inte mycket magi, det är istället personporträtten som är det viktiga, personerna och deras utveckling. I Trading in danger är bilden en annan. Det är enkel sf som följer mallen utan att sticka ut och bråka. Inget extra. Inget som ger något.

Baksidestexten till boken är något av det klyschigaste jag sett på länge. Vad sägs bara om den avslutande meningen?

Because, whatever the risks, it's in her blood to trade – even if the currency is extreme danger.

Det är väl ändå lite mer än lovligt larvigt? Jag hade absolut väntat mig mer av Moon. Särskillt efter Paksenarrion och Speed of Dark som var helt fantastiska. Jag skulle önska mig att hon problematiserade lite mer. Visst finns det tillfällen då hon överraskar men när man redan efter något hundratal sidor gissar var man kommer hamna på slutet och har rätt är det något som är fel.

Om man har överseende med de tråkiga bitarna ovan så är den ändå rätt underhållande. Del två i serien som tydligen ska bli längre än tre delar har redan kommit ut och jag ska ta mig en titt på den. Så mycket nyfikenhet lyckades hon i alla fall väcka.

Man kan säga att Trading in danger är en version av Paksenarion i rymden. Inget fel i det men det är inte i närheten av lika bra som originalet. Det finns för många likheter för att det ska vara riktigt bekvämt. Unga kvinnor som kastas ut i världen och tvingas att på egen hand utforska sitt öde. De klarar av motgångar extremt bra och är båda naturliga ledare. Nu är detta bara första delen och Moon har fortfarande en chans att föra in historien på ett eget spår. Jag hoppas verkligen att hon tar den.