Recension

: Avskedsstafetten
Avskedsstafetten Johanna Ekström
2004
Wahlström & Widstrand
8/10

Tätt, svart och trösterikt

Utgiven 2004
ISBN 9146210792

Om författaren

Johanna Ekström är född 1970, bosatt i London och verksam som poet, konstnär och författare. Hennes verk har visats i flera länder.

Ekström hos förlaget

Sök efter boken

Avskedsstafetten är Johanna Ekströms första roman, tidigare har hon bl.a gett ut flera diktsamlingar och en samling med prosalyrik. Det märks. Hennes språk är så tydligt, så uppenbart poetens. Så centralt är språket, orden, bokstäverna som formas behagfullt. Detta är en författare som har fullständig kontroll över sitt språk och som använder det självsäkert. Hon skapar starka, målande bilder, självständiga scener som ända tveklöst bildar en helhet, och en mycket övertygande sådan.

Det som skildras är det mest banala av alla ämnen, kärleken. Kärlek som tar slut och kärlek som kanske bara är åtrå. Hon skriver om känslor och handlingar, och hon skriver på ett sätt som berör. Hon skriver om ensamhet och om att vara ensam tillsammans med någon.

Alla är alltid ensamma, men ensamhet är inte något att frukta.

Historien är enkel och personerna ganska anonyma. Inte endimensionella, inte platta, anonyma.

Det är omgivningarna som ger de beskrivna känslorna deras oerhörda intensitet.

Detta är en allt annat än banal historia. Hanna lämnar sin man eftersom kärleken tagit slut. Hon möter André, en konstnärssjäl av typen inget jobb-inga pengar-inget ansvar och drabbas av en (för mig) oförklarlig passion som stegras till besatthet innan den klingar av.

Större delen av romanen utspelas i London, i ett underbart levande London. Ett London med färger, dofter, syner så som staden ses genom en älskares ögon. Staden bildar en stark bakgrund till en stark historia. En av de bästa romaner jag läst på länge. En bok att reflektera över, en bok som måste smältas för att till fullo kunna tas in.

Textutdrag (Visa/göm)

Anna Larsson

Publicerad: 2004-10-28 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-25 20:36

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1392

5 kommentarer

8/10 hmmm. På textutdraget låter det som den vanliga konstfacksbrud med permanent sjal och förmåga att se livets essens i vardags-ingentinget som tråkar ut både gemene man och riktiga författare-roman. Men om ni säger så…

S. Alec Oregistrerad 2004-10-28 00:15
 

Håller med om att textutdraget var ganska avskräckande, det här är nog inte riktigt min påse.

Pontus Oregistrerad 2004-10-28 00:26
 

Nja, perfekt kontroll över språket – det fanns två grammatiska fel bara i textutdraget. Dessutom en märklig bild i första stycket – någon eller något som tonar fram i blå väggar och citrondoft?

Jag blev inte avskräckt – jag har sett värre – men det här lite tafatta sättet att skriva som anses så konstnärligt gör mig en aning trött. Och varför dessa fåniga glaspärlor? Nå, de kanske har sin förklaring. Det är möjligt att sluresultatet är suggestivt.

P Oregistrerad 2004-10-28 07:17
 

Bah, den här kommentaren är suggestiv. Publicera den som postmodern prosa.

S. Alec Oregistrerad 2004-10-28 12:58
 

lyder forfriskende i mine ører.

peter Oregistrerad 2004-10-29 08:11
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?