Gästrecension

: Sov du så diskar jag
Sov du så diskar jag Stig Claesson
2004
Albert Bonniers förlag
7/10

Om livet och åldrandets egensinnigheter

Utgiven 2004
ISBN 9100104248
Sidor 190

Om författaren

Fotograf: Leif Claesson

Stig Claesson, 1928 – 2008. Slas föddes i Stockholm. Åren 1947-1952 studerade han på Konstakademien och hans teckningar gav honom uppdrag som illustratör. Han debuterade som författare 1956 och skrev över 80 böcker, för vilka han mottagit ett antal litterära priser.

Gästinformation

Jonas Pettersson, 35 år, arbetar som adm.chef på en grosshandelsfirma. Två kids på 9 resp. 5 år. Det musikaliska och litterära intresset är framförallt inriktat på svenska utövare, när det gäller musik är väl 70 och 80-talet det främsta och litteratur skall väl arbetarlitteraturen och 10-50 talet framhållas samt även vissa ryssar och finnar.

Sök efter boken

Då var det dags igen, en för mig årlig högtid, dvs. Stig Claesson kommer ut med en ny bok. Det har Slas gjort allt sedan 1956 och detta lär vara hans 81:a bok om jag inte räknat fel. Den första boken Berättelser från Europa utkom just 1956 och hans andra kom 1961 och sedan det året har det kommit minst en bok om året. Denna konstnär som både målar, tecknar och gör kollage, illustrerar egna och andras böcker samt självklart skriver, har just en diger meritlista.

Som vanligt ger bokens titel ett igenkännande leende, en ordföljd som skapar en nyfikenhet och en varm känsla i maggropen, man vill helt enkelt ta reda på vad detta kan vara. Årets titel är Sov du så diskar jag, en återkommande fras i både glädje och sorg mellan huvudpersonerna i denna lilla berättelse, John Andersson och Ida Adriana, det äldre paret som finner varandra som ett älskande par efter många års distanserad vänskap.

Staden kontra landet, hotet mot det öppna landskapet, samtalet och relationen mellan människor är ett återkommande tema i Slas berättande. Ibland känns det igen och ibland är det något helt nytt. Kärleken mellan två äldre personer, en "till och med" pensionär har även tidigare gestaltats av Slas, dock under andra förutsättningar, som i Man måste det man önskar från 1997.

Sov du så diskar jag är en vacker berättelse om kärlek och om åldrandet, om trohet gentemot sig själv och andra. En berättelse om vänskap och om svårigheten eller till och med omöjligheten att verkligen känna någon. Ida Adriana som John har känt i nästan 50 år, sedan hon var 17. Trots detta vet han ingenting om henne, som t. ex. att hennes far körde som en blådåre ihjäl sig innan de 30. Hennes mor söp som en polack och att hennes mormor var dövstum och lärt Ida Adriana tillverka stor konst vid sin vävmaskin. Eller som Ida Adriana säger "Jag är kvinna. Vi är sådana." och John svarar "I helvete ni är. Jag vet lika mycket om kvinnor som en loppforskare vet om löss och loppor."

Boken behandlar på ett utmärkt sätt åldrandet och tidens gång som obarmhärtigt alltid leder till samma slut för allt levande, så även för Herbert, vän till Johns far, som sin pensionsdag tog sitt liv med huvudet instucket i gasugnen och med en enda önskan, att gaspolletten skulle räcka. Herbert stod inte ut med sin ensamhet och sin guldklocka, klockor har ju den otrevliga egenheten att de mäter tid och för en pensionär är tiden räknad och klockan satt på ringning.

John möter också sin vän, skulptören, som står förstenad mitt i gatan och tittar ut i det tomma intet. Han säger till John att han fått ett brev som man aldrig tror sig skall få. Någonsin. Ett brev som klargjort att han blivit pensionär. John blir refuserad då han som varande äldre yrkesman använder skrivmaskin och inte dator, en ung förlagsman räknade honom för intet. John funderar "Jag som i alla fall betyder allt för mig själv".

Samtal om livet, om att bli gammal och om döden som hela tiden finns där, ibland på håll och ibland alldeles in på. Om ensamheten och behovet av närhet och längtan till kärleken men samtidigt rädslan för densamma.

Slas har på ett okonstlat sätt betraktat tillvaron och beskrivit dagliga situationer på sitt karakteristiska "jävlaranamma"-vis. Som John säger till Ida Adriana, då de betraktar Bil-Yngves, Idas bortgångne man, död "Som död betraktat, är det nog en bra död". Skulle jag vilja säga "Som bok betraktad, är det en bra bok".

Textutdrag (Visa/göm)

Jonas Pettersson

Publicerad: 2004-08-14 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-28 11:50

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #1295

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?