Jag har läst en hel del samtida, "ung" svensk litteratur och den har undantagslöst varit mer eller mindre kass. Ibland frågar jag mig om det är så att det är släktingar och vänner till de ansvariga på bokförlagen som får chans att debutera med sin slätstrukna smörja, för nog måste det väl finnas bra mycket mer spännande och originella manuskript därute än den dynga som man tycks välja att publicera?

Om det är så det fungerar är det tveklöst synd och förbannat korkat, varför ödsla de få debuter som får plats i utgivningen på slätstruken smörja som man borde fatta inte kommer att säljas och inte heller uppskattas istället för att våga satsa de platserna på något verkligt originellt, på någon som vågar sticka ut hakan? Det är trots allt därför jag fortsätter att läsa unga svenska författare, i förhoppningen att jag till slut skall få stöta på någonting riktigt bra. Så att jag inte tvunget måste söka mig till äldre svenska författare som "Slas" för att hitta riktigt bra svensk litteratur. Det är på tiden att Sverige skaffar sig åtminstone en någorlunda intressant litterär samtid, för med de stickprov jag gjort har jag egentligen inte stött på en enda titel som jag tycker gjort sig förtjänt att publiceras. Jag vägrar acceptera att de svenska 70- och 80-talisterna helt skulle sakna litterära talanger och hoppas att jag snart får njuta av att läsa dem.

Egentligen är Vem älskar Yngve Frej som bok betraktad en bagatell, det känns som något författaren spottat ur sig på ett par dagar, men den har en charm och språkkänsla som unga svenska författare av idag borde drömma våta drömmar om att besitta. Det skall också påpekas att bagatellartad litteratur inte är att förakta, det finns alldeles för dåligt med opretentiös litteratur och allför många förväxlar intellekt och bildning med språklig begåvning och låter sina skapelser vara någon form av verktyg för att visa hur allmänbildade eller populärkulturellt bevandrade de är, i sammanhanget kan man lugnt säga att det känns som det kvittar. Än värre är dock att flertalet helt tycks sakna en litterär begåvning alternativt har lyckas gömma denna under tjocka lager av klichéer och stereotyper, man vågar inte låta sin språkliga personlighet vara framträdande utan försöker även språkmässigt visa att man har läst en tillräcklig mängd böcker för att veta hur en sådan språkligt gestaltats, istället för att se konventioner som fallgropar som man bör undvika att ramla ned i får man för sig att dessa måste följas, annars blir det inte en bok, det blir ett försök till en bok av någon som inte vet hur en sådan ser ut.

Vem älskar Yngve Frej handlar om skomakare Gustafsson som nu har gjort sitt. Han skall bygga en ny brevlåda eftersom det inte duger att flytta över den gamla till den andra sidan vägen nu när det blir högertrafik. Inspirerad av sin syster, som sagt att de nu kommer att få gå här som fornminnen sätter Gustafsson upp en skylt med texten "Fornminne" och en pil in mot gården. Det tar inte lång tid innan turister kommer och frågar efter detta fornminne. Gustafsson visar dem Yngve Frejs gamla husgrund och antyder att detta skulle vara densammes grav.

Vem älskar Yngve Frej läser man på ett par timmar, i utbyte mot dessa får du genuin underhållning, klockrena personporträtt, humor och värme, med andra ord en god investering, en investering som jag tveklöst kan rekommendera.