Recension

: Gräv efter spår
Gräv efter spår Laura Trenter
2001
Alfabeta
10/10

Ful-snygga gubbar i efterlängtad bok

Utgiven 2001
ISBN 915010070X
Sidor 52
Illustratör Erika Kovanen

Om författaren

Laura Trenter är född 1961 och har skrivit flera barnböcker och deckare.

Sök efter boken

Den här boken har jag längtat efter. Redan som sexåring visste jag att det var arkeolog jag ville bli. Arkeolog eller författare. Tänk om jag hade haft denna boken redan då. Lyckan hade varit stor. Ja, jag hade nog helt enkelt varit överväldigad och strålande som en sol. Men så glad blir jag även idag, fast jag inte längre är sex år och trots att jag numera är arkeolog. Detta är boken, boken som är hämtad ur en drömmande arkeologs fantasi.

När jag öppnar boken strömmar det magiska spännande över mig. Det strålar från teckningarna och orden talar allvarligt till mig. Här har man vågat vara viktig, vara lite svår och komplicerad. Man drar sig inte för att förklara DNA-analyser och krångliga förundersökningsmetoder som t.ex. georadar. Härligt. Man tar barnets nyfikenhet och vilja att lära sig på allvar. Och jag myser och lär mig. Lär mig de saker som står i min kurslitteratur och som vi diskuterat under föreläsningarna. Ja, den är t.o.m. så bra att en av AB-studenterna i arkeologi sa: ”Denna boken hade jag behövt till min senaste tenta”.

Tänk att få allt detta presenterat för sig som barn! Det är som att öppna ögonen för världen och för arkeologin. Ungefär samma känsla som när man tar upp ett schakt och börjar gräva sig ner genom åren. Det är spänningen och det hemliga som brukar locka folk att besöka utgrävningar i sin närhet. Så fort arkeologerna öppnar schaktet står människorna med hungriga ögon och tittar på svarta fläckar i jorden. Det är spännande, men vad är det egentligen de ser och vad ser arkeologen? Men den stora frågan är hur arkeologen kan se andra saker och vilka metoder han/hon har till sin hjälp. Med denna lilla boken i handen får man många svar, men även många frågor. Frågor som kan ta en vidare i arkeologin och forntiden.

Teckningarna är fantastiska. Plumpiga och bläckkladdiga. Fula, och gubbarna är inga skönheter. Det är så härligt att man får lov att rita fult, spontant och riktigt läckert. Frågan är bara om barn tycker att fula figurer är kul. Ja, man vet aldrig. Många barn vill ju att teckningar ska var perfekta och fina, med ett rosa skimmer över sig. Det har inte dessa bilderna. Jag hoppas dock att de ser gubbarnas inre skönhet och ser glädjen i bilderna. Jag gör det och jag gillar dem skarpt.

Texten är enkel, kort och koncis. Kort förresten, texten är kort i den meningen att man berättar kortfattat om allt. Men det är mycket text i boken. Kanske är det en bok man inte läser på en kväll utan en bok som man kan suga länge på, som en riktigt smaskig karamell. En bok som är som alla godisarna i godispåsen, fast i en enda godisbit!

Om du har något som helst litet intresse av arkeologi, då ska du rusa till närmsta bokaffär och köpa den. Omedelbart, innan den tar slut.

Lisa Johansson

Publicerad: 2002-05-26 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-20 23:40

Kategori: Recension | Recension: #573

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?