Alla människor har en dröm, några drömmer bara, medan andra lever för sin dröm och gör allt för att få den att gå i uppfyllelse.

Pappa Immanuel Nobel var en man som levde för sina drömmar och som bestämde sig för att leva på dem. Han hade tur, för hans fru trodde på honom och hans ibland tokiga idéer och fast att de ofta levde i fattigdom lät hon honom fortsätta jobba för att få sin dröm att gå i uppfyllelse. Ibland tog han stöd i sin farfars morfar Olof Rudbeck. Även han levde för sina drömmar och var ibland missförstådd, men det faktum att han lyckades gav honom kraft att fortsätta.

Detta var ett levnadssätt som Alfred Nobel växte upp med och sedan fortsatte att leva efter. När fadern fick en chans att utveckla sin verksamhet och flytta till Ryssland tog han chansen och flyttade. Själv. För att trygga ett liv i det nya landet så att familjen kunde komma efter.

Osökt far mina tankar till alla familjefäder som åkte över till Amerika för att skapa ett nytt liv i det nya landet och sedan komma tillbaka till Sverige och hämta familjen. Ofta återvände de aldrig. Så kände jag när jag läste om Immanuel Nobels resa också. Han kommer inte tillbaka, sa jag för mig själv. Men efter ett par år kom det ett brev där han meddelade att han fått en belöning på 3000 silverrubel efter att ha visat tsaren hur en explosion gick till. Hela familjen flyttade till Ryssland och de hade inte en aning vad som väntade dem där. Immanuel hade lyckats! Hans dröm bar sig och han var nu en framgångsrik man i Ryssland. Så framgångsrik att hans söner kunde fortsätta i hans fotspår och när fadern misslyckades fortsatte sönerna att kämpa för det som de lärt sig. De kämpade för sina drömmar, för att lyckas.

Förutom att man får lära sig mycket om personen Alfred Nobel och om hur brokig vägen till dynamit-framgången var, så får vi läsa om så mycket mer. Som t.ex. varför han instiftade Nobelpriset och varför Fredspriset delas ut i Norge och inte i Sverige.

Att jag gillar boken förstod ni redan av rubriken, men för att ni ska förstå varför så ska jag förklara vad det är jag tycker är så bra. För det första så fastnade jag för formatet. Det är på gränsen till ett barnboksformat, men den är lite mindre och tjockare. Detta gör att den ger intryck av att vara en lättläst bok som man slukar på en kvart. Så är dock inte fallet. Det är en matnyttigbok som binder sin läsare ett tag framöver.

Boken har ett lagom tempo, och den hinner aldrig bli långtråkig, vilket faktaböcker kan tendera att bli. Men detta är inte en vanlig faktabok, det är snarare en presentation av en man och då från hans egen vinkel. Jag förstår varför han kunde uppfattas som en grinig gubbe under sina sista år och vill bara fara tillbaka och vara hans vän. Jag har dragits med, in i hans liv, jag ser hur det var för honom och inte bara ur en betraktares ögon, det känns som om jag känner honom lite.

Språket är enkelt och texten flyter fram. Har man börjat läsa så är man fast. Jag skulle vilja rekommendera denna boken till alla, men kanske lite speciellt till mellanstadieelever. Här tror jag att de har något att hämta. Inte bara med historien om Alfred Nobels liv utan boken får en också att fundera vidare till sitt eget liv. Hur blir det om man satsar på sin dröm? I boken får man får se konsekvenserna av att satsa och av att lyckas. Man får se de positiva och de negativa sidorna. Vilket låter en funderar över vad som är viktigt i livet och det tycker jag är bra att man tar i beaktande då och då.

Fibben Halds mustiga teckningar förstärker en redan klar och fin bild som författaren målat upp. Bilderna är få, men fina och talande. De känns helt enkelt helt rätt, en bra blandning mellan barn- och faktaboksillustrationer. Ett bra samarbete mellan författare och illustratör.

I slutet skriver författaren varför han valt att skriva om vissa saker i Alfred Nobels liv och varför han valt bort vissa delar. Detta tycker jag är bra och historiskt riktigt. Genom att göra detta vet jag som läsare att även om bilden verkar komplett så finns det en fortsättning och ett ytterligare djup att gräva i om man är mer intresserad. Vad jag då, som historiker, och kunskapssökare saknar är dock en källförteckning. Jag vill veta var författaren hämtat sina uppgifter och var jag kan läsa vidare. Detta är nämligen en bok som lockar till att söka vidare kunskap. En bok som väcker ett historieintresse, så min förhoppning är att det skrivs fler böcker i denna stilen och då med en källförteckning och kanske tips om var man kan läsa vidare så barn och vuxna får en introduktion och ett smakprov av vilka spännande saker det finns att hämta i historiens stora skattkista.