Jag antar att Göran Hägg har läst travar med författarbiografier. I boken Alfred med undertiteln "Den fullständiga historien om poeten, professorn och akademiledamoten Alfred Edward Hedman" kommer alla dessa genomplöjda sidor till användning på ett lite ovanligt sätt. Boken är visserligen traditionellt upplagd och många av den biografiska genrens stilgrepp finns med. Det är bara det att Alfred Hedman aldrig gjort någon akademisk karriär eller blivit invald i någon akademi. Inte heller har han skrivit några dikter. Faktum är att han aldrig existerat.

Alfred är en fiktiv biografi och huvudpersonen är ett hopkok av dåtid, nutid och Hägg. Genom att placera Hedman framför en fond av trovärdighet sväljer man lätt den här historien och vaggas in i det tidiga 1900-talets litterära kretsar.

Hägg låter Hedman frottera sig med de för tiden kulturella högdjuren både i Sverige och utomlands. Heidenstam, Fröding, Strindberg och Oscar Wilde är bara några exempel på personer som korsar Alfreds väg. Viktig är också Hedmans relation till brodern och korrespondensen dem emellan är grundstenarna för Häggs "forskning". Hedman är, liksom Hägg, en tyckare av rang och på mer än ett ställe i boken anar man också författarens egna åsikter bakom den hedmanska masken. För eller emot Fröding, för eller emot ett krig i Irak. Dåtid, nutid och Hägg var det!

Det är främst två saker som gör den här boken till vad den är, en riktigt underhållande historia, och det första är den ovan nämnda trovärdigheten. Utan bakgrund och väl fungerande kulisser hade det hela fallit platt. Det andra är att man mellan raderna kan känna Göran Häggs entusiasm, det märks att författaren haft roligt när han skrev det här.