I sin omfattande bok, Världens litteraturhistoria, nämner Göran Hägg inte alls den ryske författaren Michail Lermontov. Detta kan man se som ett tecken på att Lermontov, utanför Ryssland, är tämligen okänd, eller i alla fall att han i Sverige inte ses som någon som självklart platsar bland de allra viktigaste i rysk litteratur. I hemlandet […][...]

Bästa Sverige heter Sven Wernströms nya bok, med underrubriken ”Vad vi alla bör veta för att återerövra den svenska välfärden – bland annat”. Och det är kanske det där ”bland annat” man bör ta fast på. Lite avigt känns det nämligen när Wernström, som i Bästa Sverige totat ihop en bok bestående av recensioner, inleder […][...]

Till mina absoluta favoritförfattare alla kategorier hör Gun-Britt Sundström – just nu aktuell med den trivsamma antologin Bitar av mig själv, men onekligen mest känd för några romaner från 1970-talet. Nya textsamlingen följs också listigt av en nyutgåva av hennes kanske mest välbekanta roman, Maken, ”en förhållanderoman” från 1976. Den förtjänar verkligen alla omläsningar och […][...]

Under fyra års tid har Carina Burman arbetat med biografin om litteraturkritikern och essäisten Klara Johanson. Första gången jag själv kom i kontakt med Klara Johanson, eller K.J. som hon helst kallade sig (hon gillade inte sitt förnamn), var då jag i slutet av 80-talet läste en fempoängskurs om essäistikens historia. Vilka författarskap och böcker […][...]

Monica Lauritzen är aktuell med en omfattande biografi om författaren Emilie Flygare-Carlén, som föddes i Strömstad 1807. I år är det alltså 200-årsjubileum. Biografin utkommer den 11 maj på Albert Bonniers förlag, med titeln En kvinnas röst, Emilie Flygare-Carléns liv och dikt. Emilie Flygare-Carlén var en av sin tids mest uppburna författare. Monica Lauritzens bok […][...]

Rosen på Tistelön var Emilie Flygare-Carléns åttonde roman, den utgavs 1842 och blev hennes stora genombrott. Sedan dess har romanen utgivits på svenska 26 gånger, eventuella följetongsvarianter i tidskrifter och tidningar oräknade. Den allra senaste utgåvan utkom sommaren 2007 i pocket, i Bonniers klassikerserie. Under 1800-talet utkom romanen i 14 olika utgåvor i minst åtta […][...]

I sin Svenskhetens historia skrev Göran Hägg att "Ett folk är en grupp människor som förenas av gemensamma vanföreställningar om sitt förflutna". Detta citat passar bra in även på boken Lagom med undertiteln "Sanningar och myter om det vi kallar svenskt". Även här handlar det alltså om att skrapa bort gammal nationalromantisk färg och avslöja […][...]

Att vara med i en läsecirkel eller gå en skrivkurs kan idag nästan liknas vid folkrörelser kring litteratur. Kanske att jämföra med att sjunga i kör, spela fotboll eller rida. Det har Hägg förstått. Förmodligen är det därför han nu har uppdaterat sin författarskola från 1993 och kallar den för ny. En sådan chans vill […][...]

Jag antar att Göran Hägg har läst travar med författarbiografier. I boken Alfred med undertiteln "Den fullständiga historien om poeten, professorn och akademiledamoten Alfred Edward Hedman" kommer alla dessa genomplöjda sidor till användning på ett lite ovanligt sätt. Boken är visserligen traditionellt upplagd och många av den biografiska genrens stilgrepp finns med. Det är bara […][...]

Svenskhetens historia påminner i mångt och mycket om de befintliga översiktsverken om Sveriges historia. Det är alltså inga nya, revolutionerande forskningsrön som presenteras. Det som skiljer Svenskhetens historia från övriga verk är emellertid bokens uttalade syfte att penetrera vad det som vi betraktar som svenskt egentligen är. Från att inlandsisen drog sig tillbaka från det […][...]