I sin Svenskhetens historia skrev Göran Hägg att "Ett folk är en grupp människor som förenas av gemensamma vanföreställningar om sitt förflutna". Detta citat passar bra in även på boken Lagom med undertiteln "Sanningar och myter om det vi kallar svenskt".

Även här handlar det alltså om att skrapa bort gammal nationalromantisk färg och avslöja vad det egentligen är vi firar, hyllar, äter och dricker. Under sandpappret hamnar alltifrån vårt kaffedrickande till vårt folkhemsbygge. Högt och lågt blandas. Även den svenska mentaliteten hamnar under luppen och bland annat då påståendet om att vi här uppe i Norden är ett lagom folk som inte gärna sticker ut. Personligen har jag alltid gillat ordet lagom, det är väldigt användbart, och om det nu är så (författaren menar det) att vi svenskar är präglade av lagom med allt vad det innebär behöver det inte innebära något negativt. Det gäller bara, vilket också är denna boks huvudtes, att man är medveten om det och därmed är tolerant mot allt som inte hamnar direkt inom ramen.

Den här typen av aha-böcker behövs! För visserligen tror nog inte många i detta land att det var här som Noas ark strandade och inte heller att Lucia kom från Mälardalen men att få det svart på vitt att de flesta av våra traditioner inte är 1000-åriga utan relativt moderna skadar inte.

Bokens texter är inte långrandiga, korta texter varvas med något längre alster samt listor och citat. Ibland skymtar ytligheten mellan pärmarna men trots det fungerar konceptet. Det hela känns som om formatet i tv-serien Värsta språket (vilken också refereras till) förvandlats till bok och gillade man den, vilket många gjorde, gillar man det här. Att det hela går hem hos mig beror mycket på den snygga layouten och de supersköna nostalgibilderna som förhöjer budskapet. Lagom är helt enkelt en perfekt kaffebordsbok som kan bidra med många uppslag till spännande diskussioner om Sverige och svenskarna.