Recension
- Skaver Titti Persson
- 2004
- Wahlström & Widstrand
Klassiskt småstadsliv
| Utgiven | 2004 |
|---|---|
| ISBN | 9146203621 |
| Sidor | 266 |
Om författaren
Fotograf: Helena Blomkvist
Titti Persson, född i Svärdsjö i Dalarna 1974, bor i Skärholmen i Stockholm. Hon debuterade 2000 med romanen ”Sju sköna snubbar” – en lätt skruvad skildring av tillvaron för sju unga människor i ett kollektiv i en studentstad. 2004 kom kollektivromanen ”Skaver”, om en skolklass i en liten by i Dalarna. Romanen ”Jag vet ingenting om dig” (2009) är både kärlekshistoria, mordgåta och uppväxtskildring. Parallellt med skrivandet jobbar hon som förlagsredaktör på Mix förlag och översätter ungdomsböcker.
W&W – Läs om författaren på förlagets hemsida.
Etiketter
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Högstadiet måste vara ett av livets värsta påfund. När jag läst Skaver är jag ganska övertygad om att Titti Persson håller med mig. Efter bara några få sidor öppnas ett svart hål och man är tillbaka i korridorerna, nojorna, tristessen och hopplösheten från då. Människor man lyckats förtränga står plötsligt tydliga framför en.
Jag hade hellre sluppit.
I Skaver får man stifta bekantskap med en hel skolklass. Vi möter eleverna när de är sex och fjorton år gamla. Naturligtvis är även den obligatoriska återträffen med, när klassen återsamlas tio år efter nian. Vissa av eleverna får mer utrymme och en djupare beskrivning, andra förblir anonyma. Alla följer ganska förväntade banor, som sig bör. Många blir kvar i hålan, några lämnar.
Titti Persson har en skarp blick för de små nyanserna, hon lyckas verkligen återge situationer och detaljer så att berättelsen känns autentisk. Det är läskigt hur exakt väl jag känner igen mig i det som händer. Småstadens instängdhet och hur det är helt omöjligt att ta sig loss. Orienterings-tävlingar, märkliga avståndsförälskelser och skolkataloger. Det är de precisa iakttagelserna som är bokens behållning.
Bokens svaghet, och det är ganska så allvarligt, är att det känns ointressant. Den bygger på att beskriva livet i en småstad. Vilket den också lyckas med. Frågan är vad syftet är. Tyvärr känns nästan hela boken som ett slags handlingsreferat, och jag tycker inte att den ger mig någonting. Det blir bara ett "jaha". Jag inser inte meningen med att berätta om något som nästan alla upplevt, om man inte tillför något nytt. Inget oväntat händer, boken ger inga nya infallsvinklar, den är inte ens charmig. Jag menar inte att det är en dålig bok, för det är det inte. Den känns bara onödig.
Om man har ett stort behov att få veta hur en uppväxt i en småstad kan gestalta sig kan man visst läsa den. Vet man redan det, finns dessvärre inte mycket att hämta.
Publicerad: 2004-04-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-18 18:48
168 timmar
-
-
Njals saga
Okänd
- Recension
- 2024-04-26
- 0
-
-
-
Ingen dal djup nog
Hanna-Linnea Rengfors
- Recension
- 2024-04-24
- 0
-
-
-
När jag tänker på henne
Malin Wollin
- Recension
- 2024-04-22
- 1
-
-
-
Intill mjölkhagen
Dylan Thomas
- Recension
- 2024-04-20
- 0
-
-
-
Egendom
Hernán Díaz
- Recension
- 2024-04-18
- 0
-
- En vecka bakåt
21 kommentarer
Igen och igen och igen. Att förlagen inte börjar refusera sånt här snart! För övrigt var högstadiet en helt underbar tid så jag skulle väl inte ens känna igen mig.
#
Nå Fräknis, vad ska man skriva om då tycker du?
#
de som inte tyckte att högstadietiden var så underbar har kanske ett större behov av att bearbeta den…? så det är inte så konstigt att det skrivs om den, däremot är det, som du antyder, tröttande att just detta tema också får såstor plats hos förlagen. men, det säljer väl.
#
Om man vill läsa om en ung flicka rekommenderar jag Lotta Lundbergs Allt jag vill ha. Eftersom den är befriad från skoltid och innehåller HUMOR! Något dagens unga (kvinnliga) författare helt tycks ha glömt!
#
I "Frågor och svar" skriver Dagensbok att de vill ge både god och dålig kritik. Det här är väl den dåliga sortens kritik. Den känns nämligen godtycklig. Vad kräver recensenten egentligen för att känna intresse? Vad kräver recensenten för infallsvinklingar och överraskningar?
#
Tack kära Polyp för visat intresse. Jag förstår tyvärr inte exakt vad du menar. Menar du att jag i varje recension ska ge en lång utläggning om precis vilka saker som faller mig i smaken? Nej, jag tycker inte det hör till en recension. Jag har pekat på det som jag tycker är bra och det som jag tycker är dåligt i boken ifråga, och vägt samman detta till ett betyg. Jag tycker att det är författarens uppgift att komma med saker som väcker intresse, språkligt eller på något annat vis, inte mitt.
Naturligtvis blir jag glad om jag med min recension kan ge mänskor en uppfattning om boken, och gärna skapa lite läslust. Tyvärr kan man inte älska alla böcker. Recensioner är väl en hjälp för att sålla. Om du tycker att jag är godtycklig i min kritik bör du kanske se dig om efter en recensent med en stil som tilltalar just dig mer. Naturligtvis betyder inte det att jag tycker att jag är ofelbar som recensent, men jag har så klart mina personliga preferenser. Som alla människor…
#
Polyp: Anna skriver följande:
"Jag inser inte meningen med att berätta om något som nästan alla upplevt, om man inte tillför något nytt. Inget oväntat händer, boken ger inga nya infallsvinklar, den är inte ens charmig.".
Min gissning är att hon kräver att något nytt ska tillföras, att något oväntat händer, att den ska ge nya infallsvinklar och helst vara charmig. Men det är ju bara vad jag kan få ut av det hon skriver…
#
Nej, jag tycker inte att du ska ge en lång utläggning om vad som faller dig i smaken. Men eftersom du förklarar att denhär boken känns onödig, och att det inte finns mycket att hämta i boken, så kanske du kan ge några exempel på böcker som är bättre. Du kunde också utveckla resonemanget om att det inte räcker att skildra verkligheten. Vad är det för romaner som har charm? Varför tror du att du uppfattar just denhär boken som charmlös? Du som kan se precis vad Persson missat, kanske kan ge henne råd inför framtiden? Du pekar med en kunnig kritikers myndighet på en "allvarlig" svaghet hos boken, det låter ju som om du kan jättemycket.
#
Nu är det ju inte Annas (recensentens) uppgift att "hjälpa" författaren. Det borde redaktören på förlaget ha gjort INNAN boken gavs ut…
#
Recensenten här uttrycker sig på ett sätt som ger sken av stor kunskap, genom sina tvärsäkra omdömen. Det är brådmoget, och det är också oärligt och okonstruktivt. Hon kan säkert bli en bra kritiker, men det här är inte en bra recension. Hon ser inte vad syftet är med boken? Hon kunde använt sin fantasi lite. Vad tror hon syftet är? Och om man påstår att inget oväntat händer, kunde man faktiskt givit exempel på vad som faktiskt händer. Jag tror recensenten skulle behövt redaktörshjälp om någon.
#
Peter, lyssna på Fräknis: En recensent är inte en redaktör. Om en recensent tycker att en bok saknar originalitet, charm och syfte, så måste hon ha rätt att skriva det utan att behöva ge förslag på förbättringar. Att ge konstruktiv kritik hade ju också varit betydligt lättare om det hade gällt t.ex. personteckning eller miljöbeskrivningar.
#
Ja, jag anser alltså inte att man inte har rätt att skriva vad man vill. Jag har en åsikt om recensionens värde, som jag argumenterat för här. Här är ett forum där jag som läsare ska kunna diskutera, eller hur? Det kan väl vara bra för recensenterna att få feedback från mig som tycker det de skriver är rejält svajigt, när jag nu också har varit på humör för att försöka förklara på vilket sätt. Annars: Get Over It.
#
Citat från Anna C´s inlägg:
"Om du tycker att jag är godtycklig i min kritik bör du kanske se dig om efter en recensent med en stil som tilltalar just dig mer."
Låter som om du är helt och hållet oemottaglig för kommentarer och kritik. I så fall är det knappast någon idé att kommentera dina recensioner. Eller?
#
Nanne: Snälla snälla!!! Läs nästa mening i mitt svar till "Polyp"!!! "Naturligtvis betyder inte det att jag tycker att jag är ofelbar som recensent, men jag har så klart mina personliga preferenser. Som alla människor…" Jag anser inte att jag är särskilt godtycklig, utan har nog tänkt över det jag tar upp i min recensioner. Men min erfarenhet av att läsa andra recensenter är att man hittar vissa som tar upp saker och verkar tycka som man själv, och vissa som inte alls gör det. Det är väl ingen hemlighet. Alltså, fortsätt mer än gärna att kommentera!
#
Vill bara säga: JAG ÄLSKAR DEN HÄR BOKEN!
#
Så bra för dig.
#
Anna C: Det är bra att du är positiv till kommentater. Men varför agerar du inte så! Du avfärdar saklig kritik med att uppmana läsaren se sig om efter en annan recensent och det "svar" du ger är att du har dina personliga preferenser precis som alla andra.
Självklart har du det, men som recencent kan du inte gömma dig bakom dem eller använda dem som någon slags förklaring för dina åsikter. Du måste kunna redovisa och motivera dina synpunkter öppet så att vi som läsare får en chans att förhålla oss till det du skriver och därmed även till boken du recenserar.
Polyp och Peter Eliasson har ställt ett antal frågor till dig. Om du ärligt försökte att svara på åtmonsone en del av dem skulle både du, dina recensioner och alla dina läsare vinna på det.
Allt är subjektivt, javisst! Just därför måste vi försöka dra fram våra åsikter i ljuset.
Det här är inget påhopp på dig, bara ett försök till konstruktiv kritik.
#
Förstår inte varför recensenten ska tvingas försvara sina åsikter? Vad är det här, Gulag?
#
Men det handlar inte om det! Självklart får recencenten ha vilka åsikter han/hon vill utan att behöva försvara dem!
MEN,när man recencerar bör man kunna MOTIVERA sina åsikter.
#
För de som tycker att det är viktigt, och kanske någon annan också, jag ska på begäran försöka ge er en bild av vad i en text/bok som fångar mitt intresse. Som ni säkert förstår är det ju egentligen helt omöjligt att sammanfatta någonting som man ägnat en stor del av sitt liv åt, på ett litet utrymme som det här. Nåväl, jag kan ju försöka. För att jag ska hylla en bok vill jag framför allt gärna komma ihåg den efter att jag läst den, jag vill att den ska finnas kvar i huvudet. Att den innehåller någonting som gör den speciell och skiljer ut den från alla andra drösvis med böcker jag läst. Det kan vara att själva handlingen känns ny eller angelägen på något sätt eller beskriver en miljö eller ett skeende jag inte vet något om, att någon karaktär berör mig, att språket är vackert eller poetiskt eller roligt eller speciellt på något vis. Att boken med något slags medel (språk eller något annat) får mig att inte kunna sluta läsa, och helst vilja läsa om den. Om själva handlingen inte är så uppseendeväckande, vill jag att åtminstone språket är det. Eller att boken är rolig. Om inte annat att det finns inslag som känns "nya", dvs att man inte läst det en massa gånger förut.
Jag misstänker att en del kommer uppfatta det här som extremt godtyckligt och luddigt, men det är så jag ser det. Jag tycker inte heller att man ska behöva läsa en bok tusen gånger och djupanalysera den för att nå fram till vad författaren menar. Litteratur som intresserar mig innehåller något som fångar intresset från början. Detta något kan jag inte definiera exakt, det är ju olika i varje ny bok. Självklart finns det en massa litteratur som ger otroligt mycket mer om man läser den flera gånger och verkligen tänker över vad texten innehåller och säger, men det bör man få lust att göra redan första gången man läser boken. Annars tappar åtminstone jag intresset.
Jag skriver recensioner så som jag tycker om att läsa om litteratur. Försöker peka på det som jag tycker är bra och dåligt, och helst göra detta på ett sätt som är lätt att förstå, vare sig man har läst mycket litteratur eller inte. Det är kanske ett mål satt väl högt, men jag försöker som sagt.
För övrigt tror jag att man kan få en ganska god bild av vad jag gillar om man läser mina andra recensioner…
Tack för ordet.
#
Nej Anna, jag tycker inte alls att det du skrev var godtyckligt eller luddigt. Tvärtom, jag håller med dig om det mesta. Och visst är det svårt (omöjligt?) att kortfattat förklara alla aspekter av varför man tycker om en bok. Men jag tror att det du uttryckt är vad dom flesta söker hos en bra bok. Tack för att du tog dig tid!
Orsaken, rent allmänt, till att jag reagerade är följande: Självklart tycker jag att dåliga böcker ska sågas. Men ALDRIG utan klara och tydliga motiveringar! Jag blir upprörd över all kritik där motiveringarna är luddiga eller halvdana. Inte enbart för att det är att lura läsaren, utan också för att det är oetiskt och respektlöst mot författaren. Han/hon är definitivt värd mer respekt för sitt arbete.
#
Kommentera eller pinga (trackback).