Recension

: Texten
Texten Lisa Jonasson Andreas Eriksson
2003
Albert Bonniers förlag
1/10

Sig själv nog

Utgiven 2003
ISBN 9100100048
Sidor 98

Om författaren

Författarna till ”Texten” heter Andreas Eriksson och Lisa Jonasson. De läser på Konstfack.

Sök efter boken

Jag läste någonstans att all bra litteratur handlar om hur det är att vara människa. Boken Texten av Lisa Jonasson och Andreas Eriksson handlar inte om hur det är att vara människa. Den handlar om sig själv:

Texten formades efter de begränsningar som de [författarna, recensentens anm.] fann i den framväxande textens struktur. Undersökningen tycks ibland gälla dem själva, en introvert utredning av två identiteter, men frågan om textens identitet överskuggar snart allt annat. De följer till slut inte varandras nycker, utan textens.

Lämnar vi texten därhän, och det kan vi lika gärna göra, så handlar romanspektaklet Texten på ett extratextuellt plan om hur man som studerande på konstfack kan prångla ut vilken smörja som helst genom att hävda att man utforskar själva mediets, i det här fallet det skrivna ordets, struktur. ”Modigt”, tycker någon, men borde veta bättre. Fegt tycker jag och vet bättre. Fega är Lisa och Andreas för att de samtidigt som de låtsas vilja utforska textens inneboende strukturer förintar sina egna insatser i romanen. De har skrivit boken på det enda sätt den kunde skrivas på. Bekvämt.

På något sätt hade jag nog haft lättare att acceptera ett liknande formexperiment om det varit två etablerade författare som skapade en roman genom tangentbordsrepliker till varandra. Jag hade velat veta att dravlet faktiskt är avsiktligt och att författarna hade kunnat leverera en berättelse om de bara haft lust. Jag vill inte tro att det en gång var två listiga konststudenter som bestämde sig för att slå mynt av den upphöjda position som en plats på Konstfack för med sig. Men det tror jag. Kejsaren är naken.

Och gillar ni inte min recension så gör det ingenting. Själva recensionen är nämligen ett studium av vad en recension kan, bör och inte bör vara. På så sätt kan också jag undslippa all kritik och samtidigt göra anspråk på att vara en oförskräckt, utmanande skribent.

Textutdrag (Visa/göm)

Rikard Liljenskog

Publicerad: 2004-03-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 11:27

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1102

11 kommentarer

underhållande recension, paradoxalt nog blir jag sugen på att läsa boken för att se om den är så dålig som påstås.

gustav Oregistrerad 2004-03-03 06:50
 

Ja, mkt lyckat recensionsexperiment. Desillusionism ÄR underhållande…
Och naturligtvis är kejsaren naken. Frågan är bara om han inte skulle göra sig bättre i kläder…

ella Oregistrerad 2004-03-03 11:30
 

Om boken är så rutten, vilket den tvivelsutan verkar vara, är det fan så underligt att Bonniers ger ut den. Man undrar lugnt vad de inte väljer att publicera.

Ranald MacDonald Medlem 2004-03-03 12:20
 

All publicetet är bra publicetet

sållet Oregistrerad 2004-03-03 12:49
 

Bonniers försöker sig på att vara avant- garde med hjälp av konstelever… Desperat- pretto, anyone?

Anna Larsson Redaktionen 2004-03-03 13:12
 

Jag är avundsjuk på författarna. De lurade Bonniers och kom undan med det. Och nu kan de vackra konstkidsen titulera sig författare, något som även väldigt få riktiga författare kan göra. Jag önskar att jag kunde göra samma sak. Fuck, alla vill vi ha vårt namn i tryck. Det är vår enda drivkraft. Hade vi varit snäppet dummare hade vi varit med i Big Brother.

Billy Oregistrerad 2004-03-03 14:42
 

Sållet: Förvisso är all publicitet bra för den det gäller. Men det är ett jävla slös på onödigt tjat.

Ranald MacDonald Medlem 2004-03-03 14:57
 

Recensenten har förmodligen rätt i sitt omdöme om boken, men jag undrar var han läste det där om att "all bra litteratur handlar om hur det är att vara människa". Det låter ju bara klyschigt. Varför skulle något behöva handla om hur det är att vara människa för att vara bra?

mjo Oregistrerad 2004-03-03 18:03
 

För att människan i grunden söker efter något slags svar på hur man bör leva sitt liv och berättelser om hur tillvaron kan te sig. För att vi främst är intresserade av oss själva. Tror jag. Och instämmer i att det låter klyschigt.

Rickard Liljenskog Oregistrerad 2004-03-05 16:17
 

Andreas Eriksson och Lisa Jonasson har aldrig studerat på Konstfack.

studerande vid Institutionen för konst på Konstfack Oregistrerad 2006-04-04 16:19
 

bonniers har en fallenhet för att trilla dit på "desperatpretto"-grejer (som anna l kallar det) då och då…
det mest flagranta exemplet på senare tid är Andrzej Tichy, men grejen är ju att folk går på det…

micke Oregistrerad 2006-04-04 21:53
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?