Gästrecension

: Ett nytt land utanför mitt fönster
Ett nytt land utanför mitt fönster Theodor Kallifatides
2001
Albert Bonniers förlag
9/10

Jag är en invandrare

Utgiven 2001
ISBN 9100573760

Om författaren

Fotograf: Jeppe Gustafsson

Theodor Kallifatides föddes 1938 i Grekland, kom till Sverige 1964. Han var lärare i praktisk filosofi vid Stockholms Universitet mellan 1969 och 1972. Han har gett ut ett tjugotal litterära verk.

Bonniers sida om Kallifatides – Bonniers har en författarsida om Kallifatides.

Östgöta Correspondenten – En julsaga av Kallifatides

Immigrant-institutet – Biografi om Kallifatides.

Gästinformation

Maria Larsson är född i Göteborg men uppvuxen i Umeå och Skellefteå och sedan 1991 bosatt i Vancouver, Kanada. Som läsare är hon allätare med aptit på bland annat populärvetenskap, science fiction och fantasy, historiska romaner, klassiker som Greven av Monte Cristo och Iliaden och Odysséen, samt spionromaner, deckare och allting av Umberto Eco. Maria har hittills gett ut följande böcker: "Blå", "Honung", "Den Tredje", "Mimers brunn", "Tequila"

Sök efter boken

Häromdagen sträckläste jag Theodor Kallifatides bok "Ett nytt land utanför mitt fönster", en tankeväckande och intensivt personlig bok som bland annat handlar om kärlek, skrivande, språk och främlingsskap. När jag satte mig ned med boken beslöt jag mig för att sätta bokmärke på de sidor där jag hittade rader som jag tyckte var speciellt viktiga och insiktsfulla. På sidan 77 gav jag upp. Då hade jag redan märkt varannan eller var femte sida med en liten gul klisterlapp.

"Det var viktigt att inte bli en främling i mina landsmäns ögon, sedan blev det viktigt att inte vara en främling i svenskarnas ögon. Det slutade med att jag blev främling inför båda." "Såväl sanningen om vårt liv som den sanna berättelsen om det undgår ossÂ… endast ett konstruerat liv kan framstå som sant och dessutom meningsfullt." "Vi förstår inte det liv vi lever därför att vi försöker förstå ett annat liv än det vi lever."

Vad jag upplevde, från bokens början till dess slut, var den hisnande känslan av att läsa en författare vars röst speglar ens egna tankar och uttrycker känslor man själv haft men inte hittat ord för. Och även om främlingsskap i olika former är en universell mänsklig upplevelse, tror jag att mitt eget igenkännande till stor del beror på att även jag är en invandrare, om än åt andra hållet jämfört med Kallifatides.

En del svenska bekanta småskrattar när jag säger att jag är invandrare, som om det nästan vore lite löjligt att en svensk skulle kunna vara just det. Ur svenskt perspektiv är ju en invandrare någon som kommer till Sverige, inte en svensk som flyttar utomlands. Då är man snarare utlandssvensk, vilket verkar vara något helt annat än en invandrare. Men eftersom jag har bott i Kanada sedan 1991, har permanent uppehållstillstånd här, och dessutom tänker ansöka om kanadensiskt medborgarskap nu när Sverige erkänner dubbla sådana, är jag väl just en invandrare.

Jag kände igen mig själv i mycket av Kallifatides bok, till exempel i beskrivningen av mötet med det nya landet som en förälskelse, en förälskelse som visserligen förändras med åren men som inte helt försvinner så länge som man, med författarens ord, finner nya detaljer att förälska sig i. Också skildringen av hur det är att ha två språk kunde jag identifiera mig med: hur språken blir som två själar inom en, med varsin ton och färg, och att även förhållandet till det nya språket, som man visserligen kan lära sig behärska men som ändå alltid förblir ett till synes omätligt djup av oupptäckta nyanser och skiftningar, även det är en slags förälskelse.

Kallifatides berättelse om att komma hem till sitt gamla land bara för att inse att man inte längre hör hemma där heller fann jag särskilt gripande. När han i boken besöker sin gamla grekiska hembygd tillsammans med sin svenska fru säger han beklagande till en gammal skolkamrat, som själv utvandrat till USA, att de blivit turister i sitt eget land. Denne svarar: "Nej, vi är inte turister. Din hustru är turist. Du och jag är främlingar. Hon gläder sig, men du och jag sörjer." Den sorgen känner jag igen.

Även det yttersta främlingsskapet, som Kallifatides beskriver som "att bli främling inför sina egna ögon", är mig bekant: att man ibland kan känna sig som en utomstående i sitt eget liv, avskuren, vinddriven och rotlös, oförmögen att finna glädje någonstans.

När jag läste boken slogs jag inte bara av likheterna utan också av skillnaderna i våra invandrarupplevelser. Skillnader som säkert beror på många saker, men delvis har att göra med vilket land vi emigrerade till. Han till ett Sverige som fortfarande brottas med invandringen som "ett problem", vare sig man vill lösa det problemet genom att stänga gränserna eller med mer invandrarvänliga åtgärdsprogram. Jag till ett Kanada vars hela existens byggt och bygger på invandrare, och där invandring, trots att rasism och diskriminering förekommer, ses som naturlig och till och med önskvärd. Kallifatides frågar sig om samhället är berett att möta det nya. Svaret på den frågan verkar vara betydligt mer problematiskt i Sverige än i Kanada.

Men oavsett vilket land man utvandrar från och invandrar till, kvarstår det faktum att en invandrare för alltid måste leva med främlingsskapet som en ofrånkomlig del av sin identitet. Man blir inte någonsin kvitt det, man blir aldrig någonsin riktigt hel. Det finns visserligen en lustfylld frihet i detta fragmenterade utanförskap, i att omformulera sig själv, "att skapa sin egen saga" som Kallifatides skriver. Också det känner jag igen och det är en av orsakerna till att jag inte ångrar mitt eget utvandrande. Men känslan av att något alltid fattas, av att man ständigt lever emellan, försvinner aldrig. För trots att man som invandrare med tiden blir en främling i sitt gamla land, bär man alltid med sig tillräckligt av det för att man ska förbli en främling även i det nya landet.

Med Theodor Kallifatides som förebild erkänner jag mig därför som Kainsmärkt och skyldig: Jag är en invandrare, en svensk och en främling.

Maria Larsson

Publicerad: 2001-08-11 00:00 / Uppdaterad: 2001-08-11 00:00

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #286

9 kommentarer

jag tycker att boken va inte bra alls för jag tycker inte om böcker överhuvudtaget. men jag e sj från grekland o bor här så jag känner knaske igen mig i vissa scener så att säga. puss=)

TAST Oregistrerad 2009-03-24 09:39
 

lite fel svenska rent grammatiskt men huvudasaken e att ni förstår mitt budskap. me agaph TAST

TAST Oregistrerad 2009-03-24 09:39
 

Rotlös som en luftburen buske, oförmögen att finna glädjen. Tankeväckande och synnerligen personlig skildring av främlingskapet.

Nils Jonsson Oregistrerad 2009-11-21 13:13
 

UNDERBAR !!
Ayto to biblio einai o ka8refths th psyxh moy !!!

CHRYSAIS KOTTA Oregistrerad 2009-11-30 20:23
 

Jag har funderat på vad kan jag skriva om en bok som(Ett nytt land utanför mitt fönster)…jag kan säga att man måste vara själv invandrare för att förstå vad Kallifatides orden betyder. Själv tycker jag att han kom in till min hjärna och har plockat ord, meningar,kännslor och ideer, och han satt de på de sidorna jag har läst.
Han var jätte duktig,modig och ärlig.

Hind Oregistrerad 2010-05-03 23:04
 

[...] första boken jag kom att tänka på är Ett nytt land utanför mitt fönster av Theodor Kallifatides som flyttade från Grekland till Sverige för 45 år sedan. Jag lyssnade på [...]

Bokfrågornas ABC del 1 « enligt O Oregistrerad 2010-07-27 08:49
 

[...] första boken jag kom att tänka på är Ett nytt land utanför mitt fönster av Theodor Kallifatides som flyttade från Grekland till Sverige för 45 år sedan. Han skriver om [...]

Bokgeografi Grekland « enligt O Oregistrerad 2011-05-18 13:12
 

[...] Andra bokbloggare om ”Ett nytt land utanför mitt fönster”: Dagens bok [...]

 

han beskriver exakt vad är främlingskap

Athmar Oregistrerad 2012-10-14 20:49
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?