Recension

: En kvinna att älska
En kvinna att älska Theodor Kallifatides
2003
Albert Bonniers förlag
2/10

Bättre än väntat, men inte bra

Utgiven 2003
ISBN 9100580821
Sidor 161

Om författaren

Fotograf: Jeppe Gustafsson

Theodor Kallifatides föddes 1938 i Grekland, kom till Sverige 1964. Han var lärare i praktisk filosofi vid Stockholms Universitet mellan 1969 och 1972. Han har gett ut ett tjugotal litterära verk.

Bonniers sida om Kallifatides – Bonniers har en författarsida om Kallifatides.

Östgöta Correspondenten – En julsaga av Kallifatides

Immigrant-institutet – Biografi om Kallifatides.

Sök efter boken

Om det enda man läst av Kallifatides tidigare är Ett enkelt brott så kan man inte annat än att bli positivt överraskad av En kvinna att älska. Det visar sig att Kallifatides trots allt i någon mån har en språklig begåvning och kan lämna ett personligt avtryck i det han skriver.

I En kvinna att älska minns Kallifatides det liv som varit och framförallt minns han stunderna med nära vännen Olga som gått bort i cancer. Det är Olgas öde som är den röda tråden i historien, det är Olga han hela tiden återkommer till, det är hon som är kittet.

Åtminstone borde det i alla fall vara så, men Kallifatides verkar ha ett för stort ego för att låta någon annan spela huvudrollen och Olga blir egentligen bara en perifer karaktär, en ursäkt att skriva den här tämligen ointressanta boken.

Kallifatides tycks ha tagit tillfället i akt att måla ett smickrande porträtt av sig själv, ett porträtt som inte blir trovärdigt. Inte för att man inte tror på berättelserna, utan för att han inte balanserar upp de smickrande porträtt han målar av sig själv med något. Han vågar helt enkelt inte bjuda på sig själv.

I en bok där man förväntat sig att Kallifatides skulle måla upp ett vackert porträtt av vänskap och försöka skildra hur döden påverkar oss slutar det istället med att han slår sig själv på bröstet på merparten av bokens 160 sidor.

Han tycks inte ha något substansiellt att säga. Då och då lyckas han få till en och annan vacker formulering, men när man söker efter essensen i dem så finns det inte mycket där. När han förklarar varför han blev författare och inte filosof så frågar man sig om han verkligen har så pass dålig självkännedom, om man nu överhuvudtaget kan välja att bli filosof så bör man nog ha litet mer att komma med.

Om En kvinna att älska inte har så mycket att komma med ur ett filosofiskt perspektiv så har den inte så mycket mer att komma med ur ett litterärt perspektiv heller. Den här typen av självbiografisk anekdotonani är knappast någonting nytt, det här har gjorts förr och det har gjorts fruktansvärt mycket bättre. Skall man skriva någonting självbiografiskt så måste man vara beredd att bjuda på sig själv mer än så här, man kan inte ägna en hel bok åt att belysa sina förtjänster.

Om Kallifatides skall lyckas skriva någonting som tilltalar den här läsaren måste han nog först rannsaka sig själv och lära känna sina egna begränsningar, för det här är inte bra, det är i och för sig inte heller dåligt, det är bara tråkigt.

Textutdrag (Visa/göm)

Martin Eriksson

Publicerad: 2003-06-11 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-15 11:15

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #740

9 kommentarer

Jag har inte läst något av Kallifatides men han är ju i alla fall ett känt namn. Är han så dålig som Martin tycker eller har han bara lyckats läsa två av dom sämsta böckerna?

Lilla jag Oregistrerad 2003-06-11 11:54
 

Kallifatides har skrivit några riktigt bra böcker – prova på trilogin som börjar med boken "Bönder och herrar" (1973).

Fredrik Oregistrerad 2003-06-11 15:16
 

Lysande recension! Självbiografisk anekdotonani skrattar jag åt. Dessutom är boken precis så dålig, jag orkade inte ens läsa ut den.

Fräknis Oregistrerad 2003-06-12 15:42
 

Har läst Kallifatides "Den sjätte passageraren".
Den var också usel.

Jag också Oregistrerad 2004-05-23 20:14
 

jag tycker inte att den var så dålig, visst är några sämre än andra men några är riktigt bra.

Emma Oregistrerad 2006-01-23 22:07
 

håller inte alls med om att den är tråkig, tvärtom, jag skrattade så jag grät flera gånger. dessutom var det en underbar blandning av högt o lågt. att han mest skriver om sig o inte Olga störde inte heller. tycke o smak… ;)

vajlet Oregistrerad 2006-05-30 19:07
 

Jag håller med Martin Eriksson.

Olga Oregistrerad 2006-10-10 18:16
 

Jag har läst bara en bok av Kallifatides "De sju timmarna i paradiset" och jag tyckte om den.

Nara Oregistrerad 2007-05-08 23:27
 

De som inte har upplevt vänskåp, eller en djupare relation med omvärlden kan skriva en så dåligt kritik! Håller absolut inte med Dig! Läs boken en gång till och föresten försök läsa mellan raderna.

Lejonina Oregistrerad 2009-01-30 23:15
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?