Krönika

Ingen kanonidé

Hela den här debatten runt litteraturkanon börjar anta rent parodiska proportioner.

Alltså, i grund och botten pekar den på ett väldigt viktigt problem: med allt mindre litteraturundervisning i skolorna – hur får man ungarna att läsa? Tydligen genom att sätta Strindberg och Heidenstam i händerna på dem, enligt folkpartiet. Den förutsägbara (och inte helt felaktiga) reaktionen är förstås att det, om man ska införa en svensk litteraturkanon, blir en sjuhelsikes massa döda vita män. Herr varulvsögonbryn Leijonborg såg ett klaver och satte båda fötterna rejält i det:

Men vi har ju våra duktiga invandrarförfattare också, Theodor Kallifatides tycker jag definitivt skulle platsa.

Att Kallifatides efter 40 år i Sverige och en sjuhelvetes massa böcker på svenska fortfarande räknas i första hand som ”invandrarförfattare” är ju… jaja. Det har sagts mycket om det redan. Givetvis var nu pressen på folkpartiet att visa att de inte alls är inskränkta. Man hör liksom hur snacket går på kansliet: ”Fort! Fort! Kom på en duktig invandrare till!” Och mycket riktigt, några dagar senare skriver Cecilia Wikström i DN:

Definitivt hör också Edith Södergran, född i St Petersburg och död i Karelen till de författare som kan komma att finnas med i den svenska litteraturkanonen.

Att Södergran efter att ha varit död i snart 85 år fortfarande räknas i första hand som… jag menar, hon var finlandssvenska; svenska var hennes modersmål. I generationer tillbaka. Och rätta mig gärna om jag har fel, men bodde hon ens någonsin i Sverige? Och om nu Södergran ska kvoteras in först nu, hur länge måste Tove Jansson och Willy Kyrklund vänta?

I grund och botten pekar väl alltihop på ett tänk som minst lika problematiskt som bristen på kvinnor och invandrare i listan: oavsett hudfärg eller könsorgan ska det vara gamla erkända författare. Södergran, OK, men Anyuru (och för den delen även alla duktiga… eh… vad nu motsatsen till ”invandrarförfattare” är… som faktiskt skriver om dagens samhälle) får vänta till någonstans runt 2075. Litteraturen ska inte leva, den ska huggas i sten och bevaras och det ska stå dörrvakter utanför finrummen.

Och frågan är om inte hela debatten har tappat bort grundtanken, att få folk att bli läsare. Nog är det viktigt att läsa klassiker, men varför börja där? Varför kan inte folk få börja med något de kan känna igen sig i och sedan röra sig vidare mot Almqvist, Martinson, Martinson och gänget? Varför inte skapa ett naturligt sätt att läsa snarare än att tvinga på ungarna ett Sverige som inte längre finns?

(Sen har vi ju också frågan om varför skolbarn i första hand ska läsa svenska klassiker och inte, säg, Dostojevskij eller Austen i översättning. Men det här skulle bara bli en kort kvällstanke, så vi skippar det tills vidare. Debatten lär hur som helst fortsätta ett tag till på kultursidorna. Men ett tips till fp om ni behöver fler invandrarförfattare: Jan Guillou är hälften fransk och hälften norsk!)

Björn Waller

Publicerad: 2006-08-06 22:52 / Uppdaterad: 2010-01-05 12:34

Kategori: Krönika

3 kommentarer

Bra krönika, man undrar varför detta bakåtsträveri ska ut just nu … Men FP och dess ledarebrukar vara duktiga på att tycka i medvind.

Salmonized Oregistrerad 2006-08-08 11:22
 

Ja, det är en jäkla tur att man inte är liberal, då hade det blivit problematiskt att hitta nåt parti att rösta på i dagens läge … Centern?

Micke Oregistrerad 2006-09-01 10:41
 

En fjantig löjlig artikel.
Klämkäckt populistisk i egoistisk vurmeri.
Bah!

Mats Oregistrerad 2006-10-26 00:38
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?