Recension

: Gruffalon
Gruffalon Julia Donaldson
2001
Alfabeta
6/10

Halvljummen kaka med glad glasyr

Utgiven 2001
ISBN 9150100173
Orginaltitel The Gruffalo
Översättare Lennart Hellsing
Illustratör Axel Scheffler

Om författaren

Julia Donaldson har skapat många barnböcker. På svenska finns bland annat ”Björnens brev”, ”Grisen och hönan”, ”Kaninens tupplur”, ”Rävens sockor” och ”Var är mamma?”. ”Gruffalon” har legat på bästsäljarlistor och rönt priser i både Sverige, Frankrike och England. ”Gruffalon” har även gjorts till sång och pjäs. Boken gavs ut på engelska första gången 1999.

Sök efter boken

Det här är ännu en saga i nytappning om hur någon liten och värnlös lyckas lura alla stora och farliga fiender genom att använda sin intelligens. En liten mus på väg genom skogen hittar på en historia om en Gruffalo som han har stämt träff med – ett djur med brinnande ögon och tunga så stygg och giftlila taggar över sin rygg – för att skrämma räven och ugglan och ormen som alla gärna vill ha en liten musbit till middag. Till och med när Gruffalon verkligen dyker upp och musen är på väg att falla på eget grepp klarar han sig ur knipan genom sin kvicktänkthet.

Min sons favoritbok Var är mamma? är skriven, illustrerad och översatt av samma gäng som gjort Gruffalon. Böckerna är roliga att läsa, med levande färgglada bilder och texten på rim med dialog i vilket gör att man kan läsa i olika roller. Genomgående återkommande fraser som är bra för barns språkutveckling och så sensmoral förstås.

Historien om Gruffalon är dock lite trist, lite för lättköpt. Eller lättsåld kanske snarare. Det är väl i och för sig kul att en gammal sagotradition förs vidare, men det finns redan så många bättre varianter på liten lurar stor och farlig. Jag skulle hellre se att man gjorde om dem till kortfattade bilderböcker än att man gör bleka kopior.

Gruffalon är en fullgod barnbok, något annat säger jag inte. Men jag saknar en magi i den som måste finnas där för att den ska hålla att läsas kväll efter kväll. Själv minns jag sagan om pojken som skulle äta i kapp med jätten med ett nostalgiskt pirr imagen. Den skulle jag älska att läsa på vers med Axel Schefflers varma, glada bilder till. Där var den store stygge jätten verkligen ruskig och elak och pojken illmarigt smart. Gruffalonen är mest hiskeligt ful och rätt så snäll och sympatisk för övrigt.

Många bilderböcker idag görs för att passa en multinationell marknad bland annat för att kunna samtrycka böckerna och på så vis hålla kostnaderna nere. Bara texterna trycks dit i respektive land. Den här metoden är avgörande i många länder där statligt litteraturstöd inte är samma vardagsmat som här i Sverige, men kvaliteten på boken får ofta stryka på foten i de här fallen i och med att man medvetet neutraliserar berättelserna för att undvika kulturella och politiska kontroversioner.

Idag saknas ofta en allvarlig konstnärlig vilja att väcka tankar och känslor som kan användas till att bearbeta sin verklighet, allra mest för barn. I en tid då TV:ns höghastighetsstimulans ökar hela vardagstempot blir det allt svårare att få barn att lugnt koncentrera sig på och sjunka in i något. Därför är det så väldigt viktigt att barnlitteraturen håller en penetrerande hög standard.

Den betydelse som högläsning har för ett barns mentala och sociala utveckling verkar ha negligerats allt mer efter att man bröt med sjuttiotalets socialrealism. Även om bokförlagen skriker efter bilderböcker som relaterar till olika yrkesgrupper och vardagsproblem så är det ingen som skriver dem, eftersom man hellre ger sig på att bygga med säkra kort när man ändå inte har med "riktig" litteratur att göra.

En barnboksförfattare har inte riktigt samma pondus som den som skriver för vuxna. Och ändå hävdar alla att endast det bästa är gott nog åt de små. Men i praktiken så är de det osynliga folket, i litteraturvärlden liksom för övrigt.

Det finns ingenting som man kan säga är direkt dåligt i Gruffalon. Men den är för slätstruken och kommersialiserad. Hade min son älskat den hade jag antagligen känt mig mer förtjust, men han tappade intresset för boken ganska snabbt varje gång jag har försökt läsa den för honom.

Det är viktigt att en barnbok engagerar den vuxne eftersom barnen faktiskt ges en andrahandsversion av berättelsen, och det är mycket möjligt att Gruffalon föll på grund av mig. Men med vetskapen om de barnböcker som jag gripits av på senare år så tror jag inte att det enbart var jag som var den avgörande faktorn.

Nina Lindström

Publicerad: 2001-06-13 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-17 21:06

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #229

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?