I april 2014 kidnappades 276 tonårsflickor från sin skola i Chibok i Nigeria av den islamistiska terrorgruppen Boko Haram. Ungefär hälften av dem är vad jag förstår fortfarande fångna, utsatta för tvångsgifte, våldtäkter, tvångskonvertering och misshandel. En del är döda, en del har fritagits och några har själva lyckats fly. Minns du den här händelsen? […][...]

När jag i tonåren i slutet av 90-talet för första gången läste Gun-Britt Sundströms Maken var jag eld och lågor över hur mycket jag kände igen mig i huvudpersonen Martinas ovilja att binda sig. Min dåvarande pojkvän (eller blivande eller före detta eller vad det nu var just då, jag minns faktiskt inte längre) läste […][...]

1973, tre år innan den numera kultförklarade romanen Maken gavs ut, kom Gun-Britt Sundström med en parafras på Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Det var berättelsen om Arvid och Lydia, nu berättad ur Lydias perspektiv, och förflyttad till författarens nutid. Under hösten gav två debuterande författare ut var sin parafras på Maken, där huvudpersonerna Martinas […][...]

När det här skrivs har Trump-anhängare precis stormat den amerikanska parlamentsbyggnaden i protest mot det den avgående presidenten kallar ett ”stulet” val. Demokratiska ledare världen över, och många uppsatta amerikanska politiker med dem, fördömer presidentens agerande. Kanske blir detta en vändpunkt i toleransen för Trumps och hans anhängares envisa faktaresistens. Det verkar sannerligen inte påverka […][...]

Ta-Nehisi Coates första roman, Vattendansaren, är en sådan där bok som jag sett fram emot så mycket att den, när den väl kommer, blir liggande ett tag, eftersom det känns så läskigt att få veta på riktigt om den lever upp till mina skyhöga förväntningar. Hans fackböcker, Mellan världen och mig och Vi hade makten […][...]

Ilon Wiklands illustrationer är intimt förknippade med många av Astrid Lindgrens berättelser. Det är inte ett samband man utmanar i första taget. Samtidigt behöver kanske berättelser nya kostymer för att tala till nya generationer av läsare. När jag först fick nys om att Johan Egerkrans skulle illustrera en ny utgåva av Mio, min Mio blev […][...]

Kan människan uppfatta djuren på djurens villkor? Kanske är frågan felställd, för Nina Burtons ingång i ämnet är ödmjukt lyhörd. Samtidigt är den röda tråden i hennes Augustnominerade bok Livets tunna väggar språket. Blir inte normen då med nödvändighet det mänskliga? Samtidigt är förstås språket det vi själva har till buds för att förstå och […][...]

Ikväll delades årets Augustpriser ut. De gick, i den skönlitterära klassen, till Lydia Sandgren, för Samlade verk; i fackboksklassen, till Elin Anna Labba, för Herrarna satte oss hit, och, i barn- och ungdomsboksklassen, till Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson, för Humlan Hanssons hemligheter. Här nedan hittar du våra recensioner av de tre vinnande böckerna. Alla […][...]

Carola Hansson är en av de där författarna jag tänkt läsa länge. Som ständigt tycks nominerad till det ena eller andra priset – just nu till Augustpriset för den här romanen, Minnestrådar. Hon har också skrivit en rad historiska romaner, bland annat en trilogi om familjen Tolstoj, och det är det historiskt angelägna ämnet som […][...]

I min läshög just nu finns två helt olika böcker med titeln Sverigevänner, båda utgivna 2019. Den ena, av Jonathan Lundberg, handlar om näthat och högerextremism. Den andra är Arash Sanaris Augustprisnominerade Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, som handlar om två generationer svenskar med rötter i Iran. Det […][...]