När årets Augustnomineringar tillkännagavs för ett par veckor sedan var nog det första som slog mig att Emma Adbåges Naturen inte var med. Det hade jag väntat mig. Nog för att det måste vara helt omöjligt att välja ut bara sex riktigt bra barn- och ungdomsböcker att nominera, för alla olika åldrar och i alla […][...]

Igår kväll tillkännagavs vinnarna av Nordiska rådets litteraturpriser. Litteraturpriset 2020 tilldelas den finländska författaren Monika Fagerholm för romanen Vem dödade Bambi?, ”en med rasande energi skriven stiliserad moralitet”. Barn- och ungdomslitteraturpriset går till den svenska författaren Jens Mattsson och den finländska illustratören Jenny Lucander för bilderboken Vi är lajon!, ”som står omutligt på barnets sida, […][...]

Victoria var så självklar. Då, på högstadiet. När de var ett kompisgäng som alla skulle söka till gymnasiets estetiska program. Hon behövde aldrig fundera på vem hon var, eller vad andra tyckte om henne. Hon bara var. Nu, när gymnasiet börjat, verkar allt så mycket mindre självklart. Hon går teater-estet, och hon vill ju så […][...]

”Här kommer en som ska över bron.” Det är den enda baksidestexten till Eva Lindströms bilderbok Bron. Den som ska över är en liten gris i kostym. Eller, ja, i overall kanske. Det är nog mest i ljuset av att han (hon? hen?) också har en liten portfölj som gör att jag tolkar hans enfärgade […][...]

Att någon vet allt om en, låter det som en bra sak? Tryggt och förtroendefullt? Eller som ett hot? Jag blir fascinerad av frågan, för när jag plockar upp Kajsa Gordans barn- och ungdomsbok Hon vet allt om oss, så gör jag det uppenbarligen med en viss förförståelse. När några sjundeklassare tar sig in i […][...]

Ikväll tillkännagavs de nominerade till årets Augustpriser. Arton böcker är nominerade i tre olika kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. Vinnarna presenteras på en gala den 23 november. De nominerade är, i den skönlitterära klassen: Minnestrådar av Carola Hansson Splendor av Stefan Lindberg Jag ser allt du […][...]

Redan när jag påbörjade Lina Bengtsdotters debutroman, Annabelle, kändes den välbekant. Sättet att väva samman nutid och förflutet, den återvändande kriminalaren, plågad av sitt dunkla förflutna, storstadspolisernas blick på den bedagade landsortshålan. Allt det där var samtidigt väldigt lätt att förlåta, för Bengtsdotter gestaltade det så bra. Välskrivet, väldisponerat, nyanserat. Levande. Det gör hon fortfarande. […][...]

Hierarkier är ofta centrala i ungdomsböcker – liksom bland ungdomar, vad det verkar. Vem är coolast, vem är töntigast, vem försöker klättra eller hålla sig kvar? Vem kan göra nästan vad som helst, och vem är ständigt begränsad, ständigt rädd för att bli utsatt eller ännu mer utsatt? Vilka roller känner man att man kan […][...]

Att bli riktigt ful i skolkatalogen i 8:an, det skulle man ju kunna tycka var illa nog. Tilde gör både en konstig min med halvöppen mun och blundar. Hon ser ut som en zombie. ”En drogad zombie, om man är ärlig.” Och det är tydligen inte alls illa nog, för plötsligt dyker den där bilden […][...]

Jag kämpar lite med rubriken. ”Existentiell allåldersbok om klimatförändringar”? Nej, det låter väl trist? Det är det inte. När Emma Adbåge skildrar vårt förhållande till miljön omkring oss i bilderboken Naturen så vill man både skratta och gråta. Hon fångar på pricken vår närmast komiska kortsynthet, vår oförmåga att se helheten utanför våra bekväma, lättmätta […][...]